Vem hinner köpa mest jul?

Då är vi här igen mitt mellan tredje och fjärde advent, i år har vi nästan en hel vecka mellan fjärde advent och julafton, detta skapar helt nya möjligheter för julhandeln, att kunna dra lite till på den helt sanslösa hetsen att kunna överglänsa alla tidigare jular, många shoppa loss på ett helt otroligt sätt.

Förra året omsatte julhandeln strax över otroliga 70 miljarder kronor i Sverige, beräkningar och förhoppningar för årets julhandel ligger mellan 70 och 80 miljarder kronor, detta är så stora summor att det är svårt att ta in, en miljard är etttusen miljoner i siffror blir det 1 000 000 000:-, 70 miljarder är lika med 70 000 000 000:-, belopp som inte har någon rimlighet, som vanlig dödlig har vi svårt att kunna konkretisera detta enorma belopp.

Om vi då tänker oss att vi för dessa pengar skulle köpa nya volvobilar som skulle kosta 350 000:- styck, ingen orimlig summa för en ny bil inte den dyraste och inte heller den billigaste, då skulle vi kunna gå in hos volvoförsäljaren och beställa tvåhundratusen (200 000) nya bilar.

Alla dessa pengar spenderar vi samtidigt som vi har diskussioner om huruvida vi ska förbjuda tiggeri, vi har samtidigt en flyktingpolitik som exkluderar stora mängder av människor i vårat samhälle, vi har en politik som inte tillgodoser de basala behoven som vår skola, vård och omsorg har.

Kanske är det hög tid att använda åtminstone en jul till att begrunda vad julen egentligen handlar om, julen ska vara en tid där vi samlas och umgås, det handlar inte om att kunna köpa mest jul, det är i grund och botten en av våra största religiösa högtider, oavsett om man är religiös eller inte så är det faktiskt på grund av ett litet gossebarns födelse som vi idag springer benen av oss för att tömma varenda sparkonto vi har.

Med en önskan om en stillsam och fridfull jul

Kommande säsong

Att springa i skenet av lamporna i ett elljusspår är väldigt meditativt, påminner mig mycket om tiden då jag tränade skidor och orientering, när höstmörkret kom krypande tidigare och tidigare för varje dag, då tillbringade vi många timmar i Paglaspåren, vissa backar där hatade man som pesten, Hela tränarskaran i BBK:s orienteringssektion var militärer med mer än måttlig träningsdisciplin, men samtidigt var det en nyttig tid, det var då jag lärde mig att träning handlar mycket om att kunna handskas med sin egen mentala förmåga, kroppen klarar betydligt mer än vad vi tror, det är inte farligt om det smakar blod i munnen, det är bara ett kvitto på att träningen är effektiv, inte heller om det brinner i musklerna av smärta är farligt, bara ett tecken på att mjölksyran sprider sig i musklerna.

Vad man däremot ska vara vaken för är om det börjar göra ont i leder eller benhinnor, det är inte okay, utan kroppens sätt att signalera att något är fel.
Denna säsong har jag klarat mig undan från skador, hade lite problem med en höft i våras, efter det att det läkt ut så har jag, peppar peppar, klarat mig undan skador och problem.

Har börjat planera nästa säsong så smått, kommer att springa Annelundsrundan kommande säsong, ett trevligt lopp, två varv på en fem km slinga, loppet går av stapeln i mars månad, alldeles lagom i tid för att kolla att vinterträningen har hållit måttet, samtidigt sporrar det inför säsongen som kommer.

Nästa lopp blir som vanligt Växjöloppet, här kommer jag även i år att springa 10 km, hade lite funderingar på halvmaran, men inte i Växjö, mest därför att jag har hållit mig till milen i detta lopp och vill kunna jämföra tiden med tidigare lopp.

Sen finns det ett lopp som jag definitivt inte vill missa, det är Midnattsloppet i Stockholm, det är ett väldigt speciellt lopp, hela arrangemanget runt loppet gör detta till mer av en upplevelse, samtidigt är det en bra avslutning på sommaren, ett par dagar ledigt, åka upp till Stockholm och promenera runt i en av de vackraste huvudstäderna för att sedan avsluta med tio km löpning på Söder, i mitt tycke en perfekt avslutning på sommaren.

Har även bestämt mig för att avsluta nästa års säsong med en halvmara, här har jag inte bestämt mig riktigt för vilken och var, men den ska ligga hyfsat tidigt på hösten, 21 km är en lagom avslutning på säsongen och ger en rätt bra kick inför vinterträningen och den därpå kommande säsongen.

Vilket leder vidare till min stora utmaning, i mitt huvud finns det ett lopp som har bitit sig fast och ligger och gnager, det är Ultravasan, ett lopp som går på två distanser, den ena är på 45 km med mål i Mora, den andra är hela vasaloppsspåret 90 km löpning, när jag började snöa in på detta så var det framför allt 45 km distansen som gjorde att det verkade som ett genomförbart projekt, tyvärr så finns det någonstans i min skalle en riktigt taskig pådrivare som inte har någon som helst kontakt med verkligheten, så just nu så är det så att om jag lika ska sikta på att träna och förbereda mig inför detta, samtidigt om jag ska resa upp till Dalarna för att springa i "Fäders spår" varför inte "go for the hole mile" 90 km, repet dras vid femton timmar, det borde vara genomförbart.

Om jag kommer till skott 2018 eller året därefter har jag inte bestämt, beror lite på hur det utvecklar sig med löpträningen och eventuella kommande skador, däremot har jag bestämt mig för att ge det en chans, oavsett om jag kommer hela vägen eller inte, så har jag i alla fall gjort ett ärligt försök, Jag tror inte att det är omöjligt att ta sig till fots en sträcka på 90 km under femton timmar, sen kan det vara så att man är lite sliten dagen efter, men det får man handskas med då.

Till nästa gång
sköt om er hälsa för ingen annan gör det åt er

Tommy

Årets löparsäsong

För en vecka sedan idag var det ett par timmar kvar till starten på Midnattsloppet i Stockholm 2016, kände mig väl inte hundraprocentigt redo, men så är det alltid innan ett lopp, känslan av att jag skulle nog ha tränat lite mer.

I år kändes det okay vid starten, förra året var jag mera tveksam till att det skulle gå vägen, då hade jag slarvat betydligt med träningen, i år däremot körde jag mina pass lite mera regelbundet, sista veckan innan loppet körde jag ett par 11 km rundor med en dags vila mellan avslutade med 6 km på tisdagen före loppet, efter det vilade jag fram till lördagen, detta var en bra strategi kände jag den kommer jag att upprepa nästa år.

Hade bokat hotell i god tid, vi bodde på Ringvägen bara några hundra meter från startområdet, hotellet var väldigt bra med god mat, hela lördagen tillbringade vi på söder framförallt i Tantolunden och dess omgivningar, det är bara att konstatera att Stockholm är en vacker stad.

Framåt kvällen började det dra ihop sig, som vanligt var hela Ringvägen fullpackad med löpare som gjorde sig redo för start, hela området utanför Zinkensdamm är packat med människor och alla har samma färg på sina T-shirtar, på Midnattsloppet har man ingen nummerlapp, ett chip som fästs i skon och T-shirten är ett kvitto på att man är anmäld, med tanke på att det brukar vara mellan. 25 000 - 30 000 anmälda så är det en väldigt speciell syn med alla dessa människor i likadana T-shirtar.

Före start och allting är på topp, det syns lite dåligt hur mycket folk det egentligen är, när bilden togs var det ca 20 minuter kvar innan jag skulle in i fållan, det är nu som det börjar kännas som att detta kommer att gå vägen och att jag är så redo som jag bara kan vara vid detta tillfälle, jag vet att distansen inte är något problem, det handlar bara om 10 km en distans jag sprungit flera gånger både som träningsdistans men även på vid ett flertal olika lopp, det som däremot kan ställa till det är om man lockas att ryckas med i ett för högt tempo från början, där har jag ganska bra koll på hur jag ska lägga upp loppet, samtidigt är det tredje året i följd som jag springer Midnattsloppet nu så jag har rätt bra koll på var backarna finns, det är två backar som kan knäcka den bästa om man inte har med dom i planeringen, dels den upp mot Sofia kyrka sen kommer vid 7-8 km backen upp mot Mosebacke, när den är avklarad då är det bara att satsa mot mål.

Det finns ytterligare en sak som man måste vara medveten om när det är så många människor som springer på samma ställe, det är upp till mig själv att hålla koll på dom som springer i min närhet så man inte springer omkull varandra och sig själv, det var ett antal incidenter efter banan med ambulans på plats, även upp mot Södra Teatern med kullersten och vattenduscharna som kyler ned löparna, kullersten och vatten är lika med mycket halkigt.

I våras hade jag satt ett mål för mina lopp i år, dessa mål var att pressa milen under femtio minuter samt att på Midnattsloppet komma under femtiofem minuter, detta då det är ett lopp som dels har en ganska tuff bana men även på grund av trängseln så går det helt enkelt ca fem minuter saktare, hur har då detta år utfallet.

Bästa tiden hade jag på årets första lopp Annelundsrundan i Ljungby, där satte jag milen på 53,30, tanken var då att till Växjöloppet den första maj komma ned mot femtio minuter, men på grund av en höft som började strula blev jag tvungen att vara återhållsam med träningen samt att jag kände av detta under loppet och kunde därför inte göra någon bra tid, tiden blev runt 55-56 minuter om jag inte minns fel, Midnattsloppet hade jag en förhoppning om att kunna komma ned mot femtiofem minuter, årets lopp blev i alla fall mitt snabbaste Midnattsloppet med 57,02 som officiell tid, en tid som jag är helt nöjd med bara två minuter från mitt mål.

Med detta i minne har jag inför nästa säsong kvar mina mål, milen ska under femtio minuter på ett lopp med officiell tidtagning och Midnattsloppet ska klaras på en tid under femtiofem minuter.

Denna helg springer en massa människor Ultravasan undrar hur det skulle vara att springa Vasaloppet?

Ha de' gott till nästa gång
Tommy

Examen - Avslut men samtidigt början på något nytt

10 juni 2016 examen för våra studenter, en dag som för många är inte bara ett avslut på gymnasietiden utan även början på ett vuxenliv, nu ska utbildningen omsättas i vardagspraktik.

Det finns dock människor som aldrig springer ut på examensdagen, människor som år efter år tillbringar sitt liv innanför skolans väggar, all skolans personal ser hur avgångseleverna springer ut i en värld som ser helt annorlunda ut nu än då vi var i samma situation, dessa ungdomar kommer att växa upp och bli mogna vuxna, dom flesta kommer att bilda familj och ta sitt samhällsansvar på fullaste allvar.

Vi som blir kvar i skolan till nästa läsår har andra bekymmer att oroa oss över, att arbeta i kommunal regi har sina nackdelar, att budgeten är ett betydligt starkare incitament för hur verksamheten ska utföras än de nationellt fastställda styrdokument som vi i den praktiska verkligheten har att rätta oss efter är något som vi har hanterat under ett flertal år, det som jag ser som ett större bekymmer inom den kommunala utbildningsorganisationen som  i vardagligt tal kallas skola är den brist på ledarskap som florerar i dom flesta kommunala skolor, eller kanske är det så att ledarskapet är utspritt på flera olika nivåer och på flera olika personer, detta gör att det finns en rädsla för att ta beslut som kan påverka kostnadsbilden för utbildningen, när det så småningom landar på nämnd eller förvaltning för beslut så har de personer som drivit ärendet ledsnat för länge sedan.

På våran avdelning inom skolan har vi mycket att arbeta med förutom själva undervisningen, de flesta yrkesprogram på gymnasiet har helt andra förutsättningar än vad de studieförberedande programmen har att arbeta med, för.utom att vi ska planera och genomföra själva undervisningen har vi ett flertal fordon som ska underhållas och vara körklara, verkstadslokaler med många och komplicerade maskiner och verkstadsutrustning som ska fungera, besiktas men även föremål för internkontroll enligt arbetsmiljölagen, detta är bara menat som en förklaring till hur verkligheten ser ut på de flesta kommunala yrkesprogram.

Som lärare anser jag att vårat fokus ska ligga på vilken pedagogik, metodik och didaktik som ska användas, vi ska planera hur vi ska få våra elever att nå målen i kurserna, vi ska planera hur vi ska få eleverna att nå examensmålen i sin utbildning, vi ska även diskutera och planera på vilket sätt vi ska arbeta för att uppfylla alla de mål som läroplanen innehåller, dessa frågor har vi aldrig tid att diskutera, när dessa frågor har diskuterats och vi börjar hitta en gemensam plattform för hur vi ska förhålla oss till styrdokumenten då löser sig de andra frågorna ganska enkelt, vilken metodik vi ska använda oss av och viket material som är lämpligast att använda.

Under vårterminen har jag funderat mycket på varför skolan i Sverige har hamnat i ett läge där det inte finns utrymme för daglig reflektion över hur vi som pedagoger hanterar vardagen, vi hamnar i olika praktialiteter som gör att vi står och stampar på samma ställe och tyvärr hamnar vi ett eller två steg bakåt bara därför att vi inte diskuterar rätt saker i skolan.

Samtidigt som jag har funderat över situationen inom skolan så dök det upp en möjlighet att söka tjänst som förste lärare på skolan,  denna tjänst var kopplad till de yrkesförberedande programmen, tanken var att bland annat titta över hur ämnesintegration kunde förbättras, plus en hel del annat utvecklingsarbete, en tjänst som klippt och skuren för mig tyckte jag, det är frågor som jag har slagits för under lång tid i min verksamhet, samtidigt ger en sådan tjänst möjligheter att arbeta med frågor som jag brinner för när det gäller utbildning och att kunna få människor att växa av egen kraft. Klart att jag sökte tjänsten eller uppdraget kanske man ska säga för det förutsätter att den som får tjänsten arbetar kvar på sin ordinarie tjänst. Det var något som jag började inse under processens gång med intervjuer att det skulle inte bli mycket utrymme att arbeta med dessa frågor, då jag känner mig själv och vet på vilket sätt jag angriper en uppgift så kom jag till den slutsatsen att arbetstiden kommer inte att räcka till det uppdraget.

Igår torsdag ringde gymnasiechefen och erbjöd mig en förstelärartjänst, i de läget sa jag att jag måste fundera över detta lite mer.

Idag på morgonen examensdagen för våra elever, var jag in till min rektor och sa upp mig från tjänsten som lärare, nu är det dags för mig att ta examen och springa ut.

Examen - ett avslut men även en början på något nytt.

Träningslogg nr 8, nu är det snart vår

Fredag eftermiddag och jag kliver ner på gymmet direkt efter jobbet, jag och löpbandet har nu blivit riktiga bundisar, från början var jag riktigt skeptisk till att springa på löpbandet, och visst är det tråkigt jämfört med att bege sig ut på en löprunda där man kan känna både vädret som piskar en i ansiktet eller de dofter som finns ute, samtidigt så förflyttar man sig hela tiden utomhus, på bandet kommer man ingenvart, jag har använt bandet dels för intervallträning där jag har stenkoll på tempot, tiden och distansen, även lutningen kan jag styra.

Min målsättning är att komma under femtio minuter på milen, jag gillar inte den så kallade bekvämlighetsträningen, den går ut på att man ligger på en behaglig nivå i sin träning, den är inte direkt utvecklande, det är inget fel att träna på det sättet man bygger fortfarande kondition och en god hälsa, jag vill däremot hela tiden utmana min kropp och testa gränserna, har jag sprungit fem tvåminutersintervaller i 4,08 tempo, klart som tusan att jag nästa gång ska klara sex stycken, det bara är så. På samma sätt arbetar jag mig fram mot en mil under 50 minuter, första målet var fem kilometer under 25 minuter, när det var klart så var nästa mål att komma sex kilometer under 30 minuter, varje kilometer måste ligga under fem minuter, jag lägger mig på 4,48 tempo sen är det bara att mata på, idag var det dags för att spräcka sex kilometer i det tempot, det gick bra, hade säkert klarat en kilometer till, men det känns ganska skönt i efterhand att plocka målen ett i taget, det ger en längtan till nästa gång, i min skalle sitter en liten djävul som hela tiden säger, det kan du göra snabbare, klart du klarar en intervall till, jag är så korkad så jag lyssnar ju på den lille f-n och tror att jag kan fixa det som den lille säger. Ibland får kroppen lida för det genom lite värk på ställen där jag inte trodde att det kunde finnas muskler.

Det var den lille f-n som lurade iväg mig till kyrkan i Gällaryd i fjol, regnade ganska ordentligt och jag gav mig ut på min 11 km sväng, brukar springa efter Gällarydsvägen fram till vägen mot Gimarp, hemifrån dit och tillbaka har jag precis 11 km, avtagsvägen ligger mitt på en lång raksträcka, riktig dryg att springa, när jag närmade mig där jag skulle vända då vaknade den lille i min skalle och ropade till, visst kan du springa rakan ut, bara för att kolla hur långt det är, såklart när jag om fram till kurvan var jag tvungen att plocka nästa raka och sen var jag nästan framme i Gällaryd så det var bara att fortsätta fram till kyrkan mitt i byn, sen var jag tvungen att springa tillbaka, nackdelen eller fördelen viket man vill, med att springa iväg rakt hemifrån är att när jag vänder så är det lika långt hem, totalt blev det nästan 16 km fram och tillbaka, nu håller en lille på att övertyga mig om att det inte är så himla långt tills dess att jag får två mil fram och tillbaka.


Eftersom jag gett mig tusan på att springa ett halvmaraton i år så kommer jag troligen att prova distansen innan, i alla fall om den lille f-n får bestämma, ibland önskar jag att jag inte vore lika tävlingsinriktad, min skalle hittar på saker som kroppen har problem att leva upp till, tyvärr är det kroppen som får ge sig för skallen har en förmåga att inte förstå att kroppen har en begränsning, det är ganska fascinerande hur hjärnan kan styra över kroppen, jag tror benhårt på att våran begränsning sitter i huvudet och i huvudet enbart, för några år sedan var jag på en föreläsning av Mikael Andersson, en människa som gjorde ett stort intryck på mig och mitt sätt att förhålla mig till världsliga saker, han berättade sin historia och hur han växte upp, han föddes och växte upp i samma tid som jag, det gjorde väl att det fanns många beröringspunkter, under sextiotalet var det en bra tid att vara barn, allting var så mycket enklare på den tiden, vädret var bättre, godiset godare och glassen kallare, det är klart att minnet spelar en en del spratt, allt var inte bättre förr. Mikaels historia skiljer sig lite grand från hur min historia skulle låta om jag berättade den, men Mikaels historia är väl värd att berätta och jag rekommenderar alla som har möjlighet att lyssna på hans historia, den ger ett lite annat perspektiv på livet som vi lever och de problem vi upplever i våran vardag, Klart som tusan att jag fixar milen under femtio minuter och halvmaran under två timmar, det är ett världsligt problem som Karlsson på taket skulle ha sagt.

Till nästa gång, kom ihåg att det finns bara ett original av mig och ett original av dig.

Tommy 

Träningslogg nr 7, Träning och arbete, en fundering över hur det kan hänga ihop

Jag har blivit kompis med löpbandet och längtar efter nästa träningspass, nu kör jag tre gånger i veckan, minst en timme åt gången, nackdelen är att vissa band nere på Apladalens stänger ner efter tjugofem minuter, när jag kör intervaller är det inget problem, då kör jag uppvärmning i tjugofem minuter för att sedan börja med mina intervaller, däremot när jag bestämt mig för att köra ett längre pass så kan det vara lite irriterande.

Så var det nu sist, i söndags när jag kom ner till gymmet hade jag bestämt mig för att köra ett längre pass, jag hade ställt in mig på att köra en timme i 5,13 tempo, självklart så var de löpband som inte var begränsade upptagna, en snabb omplanering till intervaller blev tvunget att göras, inget större problem egentligen, men det är ganska intressant att fundera över hur vi reagerar när saker och ting inte går som vi har tänkt, för mig har det egentligen inte någon större betydelse om jag kör intervall eller långpass. Trots detta så stör det mig att inte kunna köra det pass som jag hade tänkt, nu blev det istället tjugofem minuter som uppvärmning i 5,13 tempo, efter detta körde jag några 6 minuters intervaller i 4,30 tempo, det är en ganska rejäl pulshöjare, sen körde jag några tvåminutersintervaller i 4,08 tempo, som avslutning rundade jag av med lite lättsam joggning strax under 6.0 tempo. Allt som allt så tog det ganska precis en timme, och det var skönt att krypa in i duschen efteråt.

I dag hade vi studiedag på skolan, faktiskt första gången som jag känt att det varit en givande och intressant studiedag, kanske därför att denna gång har det varit ett smörgåsbord av workshop att välja bland, fyra av dessa skulle väljas utifrån det egna utbildningsbehovet, gemensamt för alla dessa workshops var att dom handlade om IT i skolan och undervisningen, de workshops som jag deltog i var väldigt intressanta och givande, bara synd att man inte kunde få mera tid på varje ställe, hade gärna "grottat" ner mig mer i de ämnen som jag valt.

Hur hänger detta nu ihop med min träning, vid en av dessa workshops så blev det lite begreppsförvirring då föreläsaren hade en version av det som skulle gås igenom, webbaserad version via PC, själv satt jag med en App-version med begränsad funktion, vid detta tillfälle kom jag att tänka på löpbandet och känslan när någon annan har kommit före, men viktigast av allt är nog att i detta läge hamnar säkert flera av våra elever, hur handskas vi och hur uppmärksammar vi att eleverna verkligen hänger med i de program som vi använder, vi har ett ansvar att säkerställa att eleverna verkligen kan känna sig säker i programmet. Många gånger tror jag att vi rusar för fort fram, vi förutsätter att eleverna är längre fram i programmet än vad dom egentligen är.

Vi har datorer i skolan vare sig vi vill eller inte, det är upp till oss att förhålla oss till det, vi kan inte välja bort datorn som verktyg, frågan är bara hur vi ska kunna använda den på ett sådant sätt att den förenklar inlärningen för eleverna, tyvärr ser man allt för ofta hur det kastas ut datorer i skolorna utan tanke på hur dom ska användas, i bästa fall så blir det ett väldigt dyrt anteckningsblock, datorn är bara en pryl som innehåller en massa elektroniskt humbo-jumbo, men att fylla den med användbara program och intressant information det ligger på oss som lärare, men även på eleverna. Datorn har ingen begränsning det är bara vår fantasi som sätter gränser för hur vi kan använda oss av tekniken för att underlätta inlärningen, men det ställer krav på lärarkollegiet att ta sig an tekniken och lära sig hur man kan använda sig av den.

Vi har alla varit barn i början.

Till nästa gång ha de' gott

Tommy

Träningslogg nr 6, nu ska alla nyårslöften infrias

Nu skriver vi 2016, ett nytt år med allt vad som följer därtill, många har gett nyårslöften av alla möjliga slag, såg alldeles nyss på nyheterna att träningslokalerna säljer 16% av sina gymkort nu under januari, många människor har en ambition att nu när det är ett nytt år, då ska mitt nya liv börja, väck med cigaretter, väck med junk food, väck med alla bakelser och väck med alla dåliga vanor nu ska atleten i mig fram.

Det är enkelt att kasta ur sig dessa löften i glada vänners lag på nyårsafton, men som med alla större investeringar (ett Nyttigare liv är en investering i bättre hälsa) så kommer det med en prislapp, priset består av blod, svett och tårar, men samtidigt kommer det mycket glädje ut av det i slutändan. Tyvärr visar också statistiken att många håller bara ut till februari, då trillar dom tillbaka i sina gamla vanor, min alldeles egna och högst ovetenskapliga teori om detta är att vi är vanedjur, att bryta gamla vanor är inte något man gör bara så där. De vanor och den livsstil vi nu har är något vi byggt upp under flera år av tillämpning, jag tror att bryta mönster och gamla vanor tar mellan 6-12 månader och först därefter kan man börja göra rutin av de nya vanorna.

Vi har samtidigt vant oss vid ett samhälle där vi ska ha en direkt återkoppling, börja träna och börja ett nytt liv, skaffa gymkort och börja träna minst fyra fem gånger i veckan, enda resultatet efter de första två gångerna är en fruktansvärd träningsvärk och inga mätbara förbättringar, efter tre veckor är det inte roligt längre.

Hur ska man då göra för att lyckas med att lägga om livet, eller åtminstone komma iväg till gymmet eller motionsspåret mer än en månad eller två. Det är ingen svår vetenskap utan handlar helt enkelt om disciplin och lite gammaldags jävlar anamma, om man ska lyckas med sina målsättningar så gäller det att engagera sig, med tanke på vilket engagemang folk lägger på sina arbeten och framför allt på hur mycket engagemang som vi lägger framför olika skärmar tv, data, plattor eller smartphones, varför kan vi inte lägga lite engagemang på att sköta vår egen hälsa. Det är inte så mycket tid som behöver tas i anspråk som man kan tro. Det finns några enkla men ganska handfasta regler att följa, som funkar för mig, kanske fungerar dom för dig.

• Sätt mål som är uppnåeliga, börja inte med att du ska springa ett Maraton till sommaren om du aldrig sprungit tidigare, sätt då hellre som mål att du om tre månader ska orka springa i trettio minuter.
• Om du har tänkt träna tre gånger i veckan, bestäm vilka dagar du ska träna, tala om för alla i din omgivning att dessa dagar ska jag träna, om du bestämmer att du ska träna tre gånger i veckan utan bestämma dagar då kommer du att sitta där på fredag och inse att du måste träna tre dagar i rad för att nå målen, stor risk att tappa sugen om du inte kommer iväg som du planerat.
• Det är en fördel om man har någon att träna ihop med, det är alltid någon av er som drar.
• Hitta en träningsform som du gillar, träning ska vara lustfyllt, att dimpa ner på gymmet om det är något av det värsta man vet bådar för att man inte kommer att hålla ut länge, tänk också på att det finns mycket aktiviteter som man kanske inte direkt kopplar ihop med träning, dans, promenader, agility, motocross det går att räkna upp hur mycket som helst, kom bara ihåg att man ska röra på sig och det ska vara lustfyllt.
• Vardagsmotion, någonting som många glömmer bort, satsa på en stegräknare och utmana dig hela tiden att gå lite längre varje dag.
• Strunta i andras resultat, tider eller hur tunga vikter dom lyfter, garanterat bästa sättet att ge upp det är att jämföra sig med andra, tävla gärna men tävla mot dig själv, slå dina egna resultat.

Om du följer dessa punkter kommer du med stor sannolikhet att ha en bra förutsättning att fortsätta med dina föresatser efter februari. En annan sak som också kan vara bra att tänka på är att oavsett hur sakta eller hur kort du springer så kommer du ända att varva dom som sitter kvar i soffan.

Det blev inte mycket om min egen träning denna gång, kan bero på att jag varit förkyld och inte har kunnat träna så mycket sista veckan, idag var jag på löpbandet första gången efter förkylningen, körde lite lugnare övningar mest för att se att det funkade med andning och uthållighet, det kändes skönt att kunna träna, det blev en timme på bandet idag känner mig helt nöjd med det.

Rapport 6/1 2016

Matchvikt 22/12 plus 10,3 kg

Antal steg senaste dygnet 13585

Antal steg i snitt per dygn senaste veckan 7558

Antal träningstillfällen senaste veckan 1

Mvh

Tommy