Min målsättning är att komma under femtio minuter på milen, jag gillar inte den så kallade bekvämlighetsträningen, den går ut på att man ligger på en behaglig nivå i sin träning, den är inte direkt utvecklande, det är inget fel att träna på det sättet man bygger fortfarande kondition och en god hälsa, jag vill däremot hela tiden utmana min kropp och testa gränserna, har jag sprungit fem tvåminutersintervaller i 4,08 tempo, klart som tusan att jag nästa gång ska klara sex stycken, det bara är så. På samma sätt arbetar jag mig fram mot en mil under 50 minuter, första målet var fem kilometer under 25 minuter, när det var klart så var nästa mål att komma sex kilometer under 30 minuter, varje kilometer måste ligga under fem minuter, jag lägger mig på 4,48 tempo sen är det bara att mata på, idag var det dags för att spräcka sex kilometer i det tempot, det gick bra, hade säkert klarat en kilometer till, men det känns ganska skönt i efterhand att plocka målen ett i taget, det ger en längtan till nästa gång, i min skalle sitter en liten djävul som hela tiden säger, det kan du göra snabbare, klart du klarar en intervall till, jag är så korkad så jag lyssnar ju på den lille f-n och tror att jag kan fixa det som den lille säger. Ibland får kroppen lida för det genom lite värk på ställen där jag inte trodde att det kunde finnas muskler.
Det var den lille f-n som lurade iväg mig till kyrkan i Gällaryd i fjol, regnade ganska ordentligt och jag gav mig ut på min 11 km sväng, brukar springa efter Gällarydsvägen fram till vägen mot Gimarp, hemifrån dit och tillbaka har jag precis 11 km, avtagsvägen ligger mitt på en lång raksträcka, riktig dryg att springa, när jag närmade mig där jag skulle vända då vaknade den lille i min skalle och ropade till, visst kan du springa rakan ut, bara för att kolla hur långt det är, såklart när jag om fram till kurvan var jag tvungen att plocka nästa raka och sen var jag nästan framme i Gällaryd så det var bara att fortsätta fram till kyrkan mitt i byn, sen var jag tvungen att springa tillbaka, nackdelen eller fördelen viket man vill, med att springa iväg rakt hemifrån är att när jag vänder så är det lika långt hem, totalt blev det nästan 16 km fram och tillbaka, nu håller en lille på att övertyga mig om att det inte är så himla långt tills dess att jag får två mil fram och tillbaka.
Eftersom jag gett mig tusan på att springa ett halvmaraton i år så kommer jag troligen att prova distansen innan, i alla fall om den lille f-n får bestämma, ibland önskar jag att jag inte vore lika tävlingsinriktad, min skalle hittar på saker som kroppen har problem att leva upp till, tyvärr är det kroppen som får ge sig för skallen har en förmåga att inte förstå att kroppen har en begränsning, det är ganska fascinerande hur hjärnan kan styra över kroppen, jag tror benhårt på att våran begränsning sitter i huvudet och i huvudet enbart, för några år sedan var jag på en föreläsning av Mikael Andersson, en människa som gjorde ett stort intryck på mig och mitt sätt att förhålla mig till världsliga saker, han berättade sin historia och hur han växte upp, han föddes och växte upp i samma tid som jag, det gjorde väl att det fanns många beröringspunkter, under sextiotalet var det en bra tid att vara barn, allting var så mycket enklare på den tiden, vädret var bättre, godiset godare och glassen kallare, det är klart att minnet spelar en en del spratt, allt var inte bättre förr. Mikaels historia skiljer sig lite grand från hur min historia skulle låta om jag berättade den, men Mikaels historia är väl värd att berätta och jag rekommenderar alla som har möjlighet att lyssna på hans historia, den ger ett lite annat perspektiv på livet som vi lever och de problem vi upplever i våran vardag, Klart som tusan att jag fixar milen under femtio minuter och halvmaran under två timmar, det är ett världsligt problem som Karlsson på taket skulle ha sagt.
Till nästa gång, kom ihåg att det finns bara ett original av mig och ett original av dig.
Tommy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar