Kommande säsong

Att springa i skenet av lamporna i ett elljusspår är väldigt meditativt, påminner mig mycket om tiden då jag tränade skidor och orientering, när höstmörkret kom krypande tidigare och tidigare för varje dag, då tillbringade vi många timmar i Paglaspåren, vissa backar där hatade man som pesten, Hela tränarskaran i BBK:s orienteringssektion var militärer med mer än måttlig träningsdisciplin, men samtidigt var det en nyttig tid, det var då jag lärde mig att träning handlar mycket om att kunna handskas med sin egen mentala förmåga, kroppen klarar betydligt mer än vad vi tror, det är inte farligt om det smakar blod i munnen, det är bara ett kvitto på att träningen är effektiv, inte heller om det brinner i musklerna av smärta är farligt, bara ett tecken på att mjölksyran sprider sig i musklerna.

Vad man däremot ska vara vaken för är om det börjar göra ont i leder eller benhinnor, det är inte okay, utan kroppens sätt att signalera att något är fel.
Denna säsong har jag klarat mig undan från skador, hade lite problem med en höft i våras, efter det att det läkt ut så har jag, peppar peppar, klarat mig undan skador och problem.

Har börjat planera nästa säsong så smått, kommer att springa Annelundsrundan kommande säsong, ett trevligt lopp, två varv på en fem km slinga, loppet går av stapeln i mars månad, alldeles lagom i tid för att kolla att vinterträningen har hållit måttet, samtidigt sporrar det inför säsongen som kommer.

Nästa lopp blir som vanligt Växjöloppet, här kommer jag även i år att springa 10 km, hade lite funderingar på halvmaran, men inte i Växjö, mest därför att jag har hållit mig till milen i detta lopp och vill kunna jämföra tiden med tidigare lopp.

Sen finns det ett lopp som jag definitivt inte vill missa, det är Midnattsloppet i Stockholm, det är ett väldigt speciellt lopp, hela arrangemanget runt loppet gör detta till mer av en upplevelse, samtidigt är det en bra avslutning på sommaren, ett par dagar ledigt, åka upp till Stockholm och promenera runt i en av de vackraste huvudstäderna för att sedan avsluta med tio km löpning på Söder, i mitt tycke en perfekt avslutning på sommaren.

Har även bestämt mig för att avsluta nästa års säsong med en halvmara, här har jag inte bestämt mig riktigt för vilken och var, men den ska ligga hyfsat tidigt på hösten, 21 km är en lagom avslutning på säsongen och ger en rätt bra kick inför vinterträningen och den därpå kommande säsongen.

Vilket leder vidare till min stora utmaning, i mitt huvud finns det ett lopp som har bitit sig fast och ligger och gnager, det är Ultravasan, ett lopp som går på två distanser, den ena är på 45 km med mål i Mora, den andra är hela vasaloppsspåret 90 km löpning, när jag började snöa in på detta så var det framför allt 45 km distansen som gjorde att det verkade som ett genomförbart projekt, tyvärr så finns det någonstans i min skalle en riktigt taskig pådrivare som inte har någon som helst kontakt med verkligheten, så just nu så är det så att om jag lika ska sikta på att träna och förbereda mig inför detta, samtidigt om jag ska resa upp till Dalarna för att springa i "Fäders spår" varför inte "go for the hole mile" 90 km, repet dras vid femton timmar, det borde vara genomförbart.

Om jag kommer till skott 2018 eller året därefter har jag inte bestämt, beror lite på hur det utvecklar sig med löpträningen och eventuella kommande skador, däremot har jag bestämt mig för att ge det en chans, oavsett om jag kommer hela vägen eller inte, så har jag i alla fall gjort ett ärligt försök, Jag tror inte att det är omöjligt att ta sig till fots en sträcka på 90 km under femton timmar, sen kan det vara så att man är lite sliten dagen efter, men det får man handskas med då.

Till nästa gång
sköt om er hälsa för ingen annan gör det åt er

Tommy