Hej på er
Är ett tag sedan jag skrev några rader, med andra ord så börjar det bli dags nu, till helgen är det första advent, vi närmar oss julen, handeln går redan på fulla varv med "Black friday" och "Cyber monday", förvånande att folk har såpass mycket prylar dom behöver, läste i Värnamo Nyheter att det varit en bra dag för handeln i Värnamo, tror att övriga städer och näthandeln fick sin beskärda del av folks hopsamlade förmögenhet.
Samtidigt spår man att denna julen kommer att sätta nya rekord då det gäller att göra av med pengar, varje år handlar vi för mer till jul än förra året, när ska folk inse att julen handlar inte om vad vi köper, vi kan inte värdera julen med prylar, julen handlar om att kunna umgås äta god mat och ta sig tid med och för varandra, för många människor blir julen istället en av årets största stressfaktorer, mycket som ska hinnas med förutom det dagliga slitet, det ska bakas det ska göras i ordning mat det ska planeras julklappar ska inhandlas etc etc.
Jag tror inte barnen blir lyckligare av alla prylar som vi köper, vi blir inte heller lyckligare av en massa prylar, julen handlar om att kunna umgås ta sig tid med varandra, sitta ner och prata, koppla ur alla sociala medier och faktiskt våga prata med varandra, jag tror att i den tid vi lever i nu kommer samtalet mellan människor att bli viktigare och viktigare om vi ska kunna behålla en värdegrund och en ton mellan människor som ligger på en acceptabel nivå, när man ser hur vuxna människor beter sig och kommenterar på olika sociala medier så börjar i alla fall jag undra var detta samhälle är på väg.
Vi planerar och vi går på i en svindlande fart,samtidigt tar vi varandra för givet ,vi räknar kallt med att allting ska rulla på utan att vi ska behöva engagera oss mer än att uppdatera en status på nätet eller klicka gilla på någon annans status för att markera att vi bryr oss.
För nio veckor sedan när jag var på väg till jobbet, dom som känner mig vet att jag kör mc i det längsta, mellan Rydaholm och länsgränsen mellan Jönköpings och Kronobergs län springer det upp ett vildsvin rätt i sidan på min mc, vildsvinet kom från vänstersidan med full fart, hade precis kollat på GPS:en och hastigheten var 87 km/h, jag hann inte reagera utan helt plötsligt låg jag på asfalten och kanade efter vägen och vidare ner i diket.
Första tanken när jag stannade var att kolla om jag kunde röra på fingrar, armar, ben och tår, vänster underben var brutet det märkte jag på en gång men förvånansvärt nog hade jag inga andra skador, inga blåmärken, inga skrubbsår jag kände mig inte ens ledbruten, det enda var att jag var lite omtumlad.
Benbrottet var relativt komplicerat, det var en öppen fraktur där både smalbenet och vadbenet var brutet rakt av, förutom detta var det mindre bitar i knäet som hade lossnat samt en rejäl sårskada vid vristen, allt detta gjorde att jag fick åka upp till Linköping där dom opererade mig.
Olyckan som sådan är en typisk viltolycka inte alldeles ovanlig för årstiden och hade jag kört personbil hade det bara blivit lite plåtskador, nu nio veckor efteråt sitter jag hemma med ett vänsterben som jag fortfarande inte får stödja på, har en vrist där jag kan röra foten ungefär 35-40 procent av normal rörlighet samt att jag fortfarande är svullen runt vristen och foten, knäet kan jag inte heller röra mer än ca 25-30 procent av normalt, kan fortfarande inte dra upp knäet så att jag har 90 graders vinkel mellan över och underben.
Allt detta har tvingat mig till en för tillfället mycket stillasittande tillvaro, läst mycket, tittat på en massa olika dokumentärer på svtplay etc. men det har även lämnat mycket tid till eftertanke, att jag har haft en rent otrolig tur det tvivlar jag inte det minsta på, att i 90 km/h krocka med ett vildsvin på mc innebär väldigt ofta mycket och svåra skador, att komma undan med bara ett benbrott om än komplicerat är snudd på otroligt.
Jag har samtidigt haft tid att tänka på hur tunn och skör tråden är mellan liv och död, jag vet att det finns dom som har krockat med mc i betydligt lägre farter och som inte kommit därifrån levande, jag hade turen att det fanns inga hinder i vägen för mig när jag lämnade cykeln, det hade räckt med en lyktstolpe, vägräcke eller något annat hårt som hade stoppat min färd mera hårdhänt, då kanske jag inte hade suttit här och skrivit i min blogg.
Det blir tydligare och tydligare att vad som sker på olika sociala medier och hur mycket jul vi än köper så kommer det ändå inte vara något värt om inte vi människor finns här för varandra i det verkliga livet.
Alla människor har en historia att berätta, men vi måste också ta oss tid att lyssna på den, jag tror att alla dessa olika medier som vi förväntas delta i gör att vi distanserar oss från det verkliga livet, vi glömmer bort det som verkligen betyder något, många människor bygger sitt ego på olika sociala plattformar men glömmer bort att de är dom verkliga människorna som kommer till hjälp när man behöver.
Om vi förutsätter att vi lever tills vi blir 83 år så kommer vi att ha ca 30 000 dagar att göra någonting av, när vi kommer upp till 20-årsåldern och börjar räknas som vuxen har vi redan använt ca 7500 av dessa dagar, det innebär att vi som vuxna människor har ca 22 500 dagar att göra något vettigt av.
Jag vet inte hur du har tänkt att använda dina dagar men jag tänker definitivt använda mina genom att ta del av den värld som finns utanför och bortanför alla likes och nättroll, jag tänker att spendera dom ute i verkligheten där jag kan prata med människor samtidigt som jag ser dom, jag tänker upptäcka platser där jag kan känna doften höra vågorna eller vindens brus i skogarna, så om det nu råkar vara så att jag inte likear eller kommenterar eran status så kan det bero på att jag är därute någonstans i världen, och jag är faktiskt inte så himla brydd om facebook vet om det eller inte.
Ta hand om varandra
Tommy
En blogg om mitt liv, mina projekt och alla de funderingar som kan poppa upp i huvudet på en gammal gubbe
Kungsbron i Boden

fredag 1 december 2017
torsdag 13 juli 2017
Vad enkelt det är att glömma
under 1800-talet hade Sverige en otrolig ökning av populationen, i början av 1800-talet var Sveriges befolkning 2,3 miljoner lite drygt, mellan 1773 och 1775 dog så mycket som 5% av Sveriges befolkning av Dysenteri/Rödsot, ovanpå detta kom början av 1800-talet att präglas av svält och stora epidemier med höga dödstal bland befolkningen, i samband med de krig som pågick 1808-1809 så florerade det man allmänt kallade för Lantvärnssjukan, vilket var ett samlingsnamn för ett flertal olika sjukdomar Dysenteri, tyfus, malaria, etc.
Som alltid när dödligheten är hög bland befolkningen så finns det en tydlig uppgång i barnafödandet, helt enkelt därför att sannolikheten blir större att ett par av barnen överlever, som jag sa tidigare så hade Sverige år 1800 en befolkning på 2352143 personer (Wikipedia) hundra år senare år 1900 hade Sverige en befolkning på 5116884 personer, med andra ord hade befolkningsmängden mer än fördubblats på etthundra år, detta i ett samhälle som redan i början av seklet hade problem med svält och sjukdomar, industrialiseringen hade inte kommit igång på allvar, de flesta var beroende av det som dom kunde producera i bondesamhället, pengar var inte för folket utan dom var beroende av att kunna producera sin egen föda samt kunna lagra den över tid.

Detta som bakgrund till det jag ville komma fram till, i dag när jag åkte till jobbet solen sken och det var behaglig temperatur, när jag kom till Slätthög kom jag på att jag skulle stanna och se vad det är för minnessten som står där, det är en rätt så stor sten med åtta olika små nationsflaggor runt den, jag har alltid varit nyfiken på vad det är för minnessten och vad den symboliserar, på stenen står det inristat "Till minne av de Slätthögsbor som utvandrade".
Under 1800-talet och början av 1900-talet så utvandrade en stor del av Sveriges befolkning, man ska också komma ihåg att det fram till 1830-talet fanns lagar som förbjöd utvandring, när det blev tillåtet att utvandra så var det många svenskar som passade på att söka sig ett värdigt liv i andra länder, de flesta som utvandrade sökte sig västerut till Amerika, ett land med outtömliga resurser enligt de berättelser som letade sig tillbaka till fattigdomens Svedala.
Under den här perioden beräknar man att ca 1,5 miljoner människor flydde fattigdomens Sverige för att hitta lyckan i det "Förlovade landet", den mängden människor av en befolkning som låg mellan 2,4 miljoner till 5,1 miljoner innebar att om man gör beräkningen vid 1900-talets början så var det inte mindre än ca 30% av Sveriges samlade befolkning som flydde till andra länder.
I dag bor vi i ett land där vi allihop har råd med de basala funktionerna för att överleva, vi har ett samhällssystem som vi har byggt för att kunna ta hand om de personer som inte har samma möjligheter som alla andra att klara den dagliga försörjningen.
Vi som bor i ett land som under hundra år tappade ca 30% av sin befolkning har vi med hjälp av generationer som givit sitt liv för att vi ska kunna ha ett drägligt liv, även kunna dela detta med de människor som inte har de fysiska och psykiska förmågorna att själv kunna eller orka bidra till sin egen försörjning, Jag är stolt att kunna säga att jag i dag bor i ett land dit människor vill fly till istället för att bo i ett land där man tvingas fly för sin överlevnad.
Vad är det som händer i mitt land i dag, det finns mörka krafter som styr landet mot ett samhälle där vi inte ska tillåta oliktänkande, ett land där vi inte får säga vad vi tycker, ett land som inte präglas av öppenhet och nyfikenhet, ett land där demokratin används för att stänga dörren till att kunna vara med att påverka samhällsordningen.
Det som nu sker i vårat land och i stora delar av Europa har många paralleller till det som skedde under trettiotalet i Tyskland, vi har fortfarande möjlighet att kunna stoppa dessa mörka krafter och visa att vi fortfarande bor i ett land som är värt att fly till inte ett land som vi så småningom måste fly ifrån.
Vi glömmer fort, men vi ska komma ihåg att den svenska befolkningen under en period tillhörde det som då var en väldigt stor flyktingström, även om det var många som omkom eller på annat sätt fick lida mycket under denna flykt så var det ingen som skickade hem dom när dom kom fram.
Det som bekommer mig mest illa är denna "accepterade" vardagsrasismen, människor som tror sig vara så öppna men alltid börjar med "Inte för att jag har något ont emot dom men...." på samma sätt accepterar dessa människor den retorik som används av de krafter som vill dra ned detta land i mörkrets avgrund. Jag hoppas att vi svenskar ska sluta oss som en och sparka ut de som verkligen behöver lämna detta land, de åsikter som de framhärdar har inget existensberättigande i något demokratiskt samhälle, jag hoppas och tror att de värderingar som florerade i Tyskland under trettiotalet och fram till Hitlers död 30 april 1945 dog med honom i bunkern.
Vi får aldrig glömma hur enkelt det kan gå illa på riktigt.
Ta hand om varandra
Som alltid när dödligheten är hög bland befolkningen så finns det en tydlig uppgång i barnafödandet, helt enkelt därför att sannolikheten blir större att ett par av barnen överlever, som jag sa tidigare så hade Sverige år 1800 en befolkning på 2352143 personer (Wikipedia) hundra år senare år 1900 hade Sverige en befolkning på 5116884 personer, med andra ord hade befolkningsmängden mer än fördubblats på etthundra år, detta i ett samhälle som redan i början av seklet hade problem med svält och sjukdomar, industrialiseringen hade inte kommit igång på allvar, de flesta var beroende av det som dom kunde producera i bondesamhället, pengar var inte för folket utan dom var beroende av att kunna producera sin egen föda samt kunna lagra den över tid.

Detta som bakgrund till det jag ville komma fram till, i dag när jag åkte till jobbet solen sken och det var behaglig temperatur, när jag kom till Slätthög kom jag på att jag skulle stanna och se vad det är för minnessten som står där, det är en rätt så stor sten med åtta olika små nationsflaggor runt den, jag har alltid varit nyfiken på vad det är för minnessten och vad den symboliserar, på stenen står det inristat "Till minne av de Slätthögsbor som utvandrade".
Under 1800-talet och början av 1900-talet så utvandrade en stor del av Sveriges befolkning, man ska också komma ihåg att det fram till 1830-talet fanns lagar som förbjöd utvandring, när det blev tillåtet att utvandra så var det många svenskar som passade på att söka sig ett värdigt liv i andra länder, de flesta som utvandrade sökte sig västerut till Amerika, ett land med outtömliga resurser enligt de berättelser som letade sig tillbaka till fattigdomens Svedala.
Under den här perioden beräknar man att ca 1,5 miljoner människor flydde fattigdomens Sverige för att hitta lyckan i det "Förlovade landet", den mängden människor av en befolkning som låg mellan 2,4 miljoner till 5,1 miljoner innebar att om man gör beräkningen vid 1900-talets början så var det inte mindre än ca 30% av Sveriges samlade befolkning som flydde till andra länder.
I dag bor vi i ett land där vi allihop har råd med de basala funktionerna för att överleva, vi har ett samhällssystem som vi har byggt för att kunna ta hand om de personer som inte har samma möjligheter som alla andra att klara den dagliga försörjningen.
Vi som bor i ett land som under hundra år tappade ca 30% av sin befolkning har vi med hjälp av generationer som givit sitt liv för att vi ska kunna ha ett drägligt liv, även kunna dela detta med de människor som inte har de fysiska och psykiska förmågorna att själv kunna eller orka bidra till sin egen försörjning, Jag är stolt att kunna säga att jag i dag bor i ett land dit människor vill fly till istället för att bo i ett land där man tvingas fly för sin överlevnad.
Vad är det som händer i mitt land i dag, det finns mörka krafter som styr landet mot ett samhälle där vi inte ska tillåta oliktänkande, ett land där vi inte får säga vad vi tycker, ett land som inte präglas av öppenhet och nyfikenhet, ett land där demokratin används för att stänga dörren till att kunna vara med att påverka samhällsordningen.
Det som nu sker i vårat land och i stora delar av Europa har många paralleller till det som skedde under trettiotalet i Tyskland, vi har fortfarande möjlighet att kunna stoppa dessa mörka krafter och visa att vi fortfarande bor i ett land som är värt att fly till inte ett land som vi så småningom måste fly ifrån.
Vi glömmer fort, men vi ska komma ihåg att den svenska befolkningen under en period tillhörde det som då var en väldigt stor flyktingström, även om det var många som omkom eller på annat sätt fick lida mycket under denna flykt så var det ingen som skickade hem dom när dom kom fram.
Det som bekommer mig mest illa är denna "accepterade" vardagsrasismen, människor som tror sig vara så öppna men alltid börjar med "Inte för att jag har något ont emot dom men...." på samma sätt accepterar dessa människor den retorik som används av de krafter som vill dra ned detta land i mörkrets avgrund. Jag hoppas att vi svenskar ska sluta oss som en och sparka ut de som verkligen behöver lämna detta land, de åsikter som de framhärdar har inget existensberättigande i något demokratiskt samhälle, jag hoppas och tror att de värderingar som florerade i Tyskland under trettiotalet och fram till Hitlers död 30 april 1945 dog med honom i bunkern.
Vi får aldrig glömma hur enkelt det kan gå illa på riktigt.
Ta hand om varandra
torsdag 29 juni 2017
500 mil med "Queen of Africa"
På väg hem idag passerade mätarställningen 500 mil, det är nu fyra månader sen jag hämtade ut min "Africa Twin", den 25:e februari var det dags att hämta hem henne.
När Honda presenterade denna cykel så var jag lite skeptisk till huruvida den skulle vara något att ha, om man jämför med andra märken så upptäcker man fort att deras cyklar har lite större motorer (1200 cc medan Hondan har 1000 cc), prismässigt ligger dom i samma spann, det var detta som gjorde att jag upplevde Hondan lite dyr i förhållande till vad som syns i de tekniska specifikationerna, Hondan har mindre motor såväl effektmässigt som slagvolymmässigt, en skillnad som är till Hondans fördel är storleken på hjulen, fram är det 21" och bak 18" vilket är en klar fördel på grus och annat löst underlag.
Som jag tidigare sa så tyckte jag att denna cykel låg lite fel när det kom till priset, detta gjorde att jag inte undersökte på allvar vad den gick för, i vintras fick jag då chansen att bekanta mig med denna cykel, direkt jag satte mig på den så kände jag att det här är min cykel, en otroligt smidig och lättkörd cykel, man känner förtroende för maskinen, var och vilken väg jag än tar så sitter inte begränsningen i cykeln, den sitter i så fall hos mig.
Vi har nu campat i hop i 500 mil och den blir bara roligare och roligare att köra för varje mil jag kör den, har hunnit testa den både på asfalt och grus, i bra väder som i dåligt väder, större vägar och mindre vägar och för varje mil vi åker så imponerar den mer och mer.
Tidigare har jag haft två cyklar och ibland tre, med denna cykel behöver jag inte mer än en, den fungerar till all den typ av körning jag gör, jag pendlar med hojen dagligen till jobbet, den fungerar utomordentligt på grusvägar, den fungerar som touringcykel, för mig som dessutom är 1,90 lång så begränsas urvalet av cyklar en hel del, denna är däremot alldeles perfekt med sadeln i det högsta läget.
När det gäller motorcyklar finns det så mycket mer än bara effekt och toppfart, alla delarna ska fungera tillsammans som en enhet, detta har Honda i mitt tycke lyckats med, här är en motor som perfekt balanseras av ett stabilt och relativt lätt chassi med fjädringskomponenter som lovar att prestera oavsett vad jag hittar på.
Finns det då några nackdelar med denna mc, det finns det troligen men jag har bara hunnit köra 500 mil än vilket gör att jag inte hunnit upptäcka några eventuella nackdelar än, men det kanske kommer, det jag däremot har upptäckt är att vägen till och från jobbet är längre när jag kör mc än när jag kör bil, ändå skulle jag gärna kört lite till.
Så till nästa gång
Kör försiktigt
Tommy
När Honda presenterade denna cykel så var jag lite skeptisk till huruvida den skulle vara något att ha, om man jämför med andra märken så upptäcker man fort att deras cyklar har lite större motorer (1200 cc medan Hondan har 1000 cc), prismässigt ligger dom i samma spann, det var detta som gjorde att jag upplevde Hondan lite dyr i förhållande till vad som syns i de tekniska specifikationerna, Hondan har mindre motor såväl effektmässigt som slagvolymmässigt, en skillnad som är till Hondans fördel är storleken på hjulen, fram är det 21" och bak 18" vilket är en klar fördel på grus och annat löst underlag.
Som jag tidigare sa så tyckte jag att denna cykel låg lite fel när det kom till priset, detta gjorde att jag inte undersökte på allvar vad den gick för, i vintras fick jag då chansen att bekanta mig med denna cykel, direkt jag satte mig på den så kände jag att det här är min cykel, en otroligt smidig och lättkörd cykel, man känner förtroende för maskinen, var och vilken väg jag än tar så sitter inte begränsningen i cykeln, den sitter i så fall hos mig.
Vi har nu campat i hop i 500 mil och den blir bara roligare och roligare att köra för varje mil jag kör den, har hunnit testa den både på asfalt och grus, i bra väder som i dåligt väder, större vägar och mindre vägar och för varje mil vi åker så imponerar den mer och mer.
Tidigare har jag haft två cyklar och ibland tre, med denna cykel behöver jag inte mer än en, den fungerar till all den typ av körning jag gör, jag pendlar med hojen dagligen till jobbet, den fungerar utomordentligt på grusvägar, den fungerar som touringcykel, för mig som dessutom är 1,90 lång så begränsas urvalet av cyklar en hel del, denna är däremot alldeles perfekt med sadeln i det högsta läget.
När det gäller motorcyklar finns det så mycket mer än bara effekt och toppfart, alla delarna ska fungera tillsammans som en enhet, detta har Honda i mitt tycke lyckats med, här är en motor som perfekt balanseras av ett stabilt och relativt lätt chassi med fjädringskomponenter som lovar att prestera oavsett vad jag hittar på.
Finns det då några nackdelar med denna mc, det finns det troligen men jag har bara hunnit köra 500 mil än vilket gör att jag inte hunnit upptäcka några eventuella nackdelar än, men det kanske kommer, det jag däremot har upptäckt är att vägen till och från jobbet är längre när jag kör mc än när jag kör bil, ändå skulle jag gärna kört lite till.
Så till nästa gång
Kör försiktigt
Tommy
söndag 2 april 2017
Down memory lane
Hej på er, nu är det ett tag sedan jag skrev i min blogg, livet har ockuperat min tid, som det heter, det är ganska fantastiskt med sociala medier, finns många nackdelar, det sprids en massa dynga, påhittade nyheter, bedrägeriförsök och reklamen har börjat ta över facebookflödet.
Helt plötsligt dyker det upp bland vänförslagen ett namn från en svunnen tid, på den tiden när jag var liten så lekte barnen utomhus, det var kurragömma, dunk, sparkade boll eller eljest bara hängde i lekparken, en av de tjejerna som var med i detta barngäng och bodde i samma kvarter och dessutom kom vi att gå i samma klass ända upp till årskurs sex, av någon anledning var våran klass den som dom delade upp i alla andra klasser då vi kom upp i högstadiet. Det var himla roligt att få kontakt med sin barndom igen, en massa tankar och hågkomster har ploppat upp i huvudet under helgen, det som framstår som det starkaste minnet från den tiden är den sorglöshet som man hade som barn, undrar hur dagens barn har det, jag hoppas att dagens barn får uppleva den glädje och sorglöshet som det innebar för mig och förhoppningsvis dom andra i kvarteret där jag växte upp.
Mycket av den personen som jag är nu formades där, detta är jag idag mycket tacksam för, vi hade förmånen att växa upp i en tid när det var okay för barn att vara ute, klättra i träd, se vem som kunde hoppa längst från gungorna och mycket mer som anses vara alldeles för farligt för barn, ibland var det någon som bröt ett nyckelben eller en arm, någon annan cyklade omkull och fick åka till lasarettet och sy, men det blev folk av oss i alla fall.
När det gäller årets löparsäsong så har den startat väldigt miserabelt, förra lördagen var det dags för Annelundsrundan, dessvärre blev jag tvungen att stå över den i år, jag kände mig ur form hela veckan och på lördag eftermiddag då jag var i garaget och skulle ladda ett batteri så slog det till, ett rejält ryggskott, hela helgen bestod av väldig försiktig förflyttning och värktabletter, under veckan har det börja släppa, nu börjar det kännas som att jag kommer att kunna återvända till min normala rörlighet.
Att det börjar kännas bättre märks tydligast då jag börjar längta ut i löpspåret, träningen har halkat efter då jag inte kunnat röra mig nog smidigt, imorgon hade jag tänkt mig ut och göra ett försök, från början kommer inte tiderna spela någon roll, nu gäller det bara att få ryggen att hålla, jag önskar inte ens min värsta ovän detta, ryggskott är inte att leka med, det gäller att vara rädd om ryggen.
Tappa inte kontakten med eran barndom
Helt plötsligt dyker det upp bland vänförslagen ett namn från en svunnen tid, på den tiden när jag var liten så lekte barnen utomhus, det var kurragömma, dunk, sparkade boll eller eljest bara hängde i lekparken, en av de tjejerna som var med i detta barngäng och bodde i samma kvarter och dessutom kom vi att gå i samma klass ända upp till årskurs sex, av någon anledning var våran klass den som dom delade upp i alla andra klasser då vi kom upp i högstadiet. Det var himla roligt att få kontakt med sin barndom igen, en massa tankar och hågkomster har ploppat upp i huvudet under helgen, det som framstår som det starkaste minnet från den tiden är den sorglöshet som man hade som barn, undrar hur dagens barn har det, jag hoppas att dagens barn får uppleva den glädje och sorglöshet som det innebar för mig och förhoppningsvis dom andra i kvarteret där jag växte upp.
Mycket av den personen som jag är nu formades där, detta är jag idag mycket tacksam för, vi hade förmånen att växa upp i en tid när det var okay för barn att vara ute, klättra i träd, se vem som kunde hoppa längst från gungorna och mycket mer som anses vara alldeles för farligt för barn, ibland var det någon som bröt ett nyckelben eller en arm, någon annan cyklade omkull och fick åka till lasarettet och sy, men det blev folk av oss i alla fall.
När det gäller årets löparsäsong så har den startat väldigt miserabelt, förra lördagen var det dags för Annelundsrundan, dessvärre blev jag tvungen att stå över den i år, jag kände mig ur form hela veckan och på lördag eftermiddag då jag var i garaget och skulle ladda ett batteri så slog det till, ett rejält ryggskott, hela helgen bestod av väldig försiktig förflyttning och värktabletter, under veckan har det börja släppa, nu börjar det kännas som att jag kommer att kunna återvända till min normala rörlighet.
Att det börjar kännas bättre märks tydligast då jag börjar längta ut i löpspåret, träningen har halkat efter då jag inte kunnat röra mig nog smidigt, imorgon hade jag tänkt mig ut och göra ett försök, från början kommer inte tiderna spela någon roll, nu gäller det bara att få ryggen att hålla, jag önskar inte ens min värsta ovän detta, ryggskott är inte att leka med, det gäller att vara rädd om ryggen.
Tappa inte kontakten med eran barndom
Till nästa gång var snäll med varandra
Tommy
måndag 16 januari 2017
Hur kan motion påverka vårat psyke?
Av en händelse fick jag syn på en bok vars titel intresserade mig, den heter "Hjärnstark, hur motion och träning stärker din hjärna" och är skriven av Anders Hansen.
Anders Hansen är läkare på Karolinska Institutet, överläkare i psykiatri, men även Civilekonom, han har skrivit mycket om den forskning som kopplar ihop fysisk aktivitet med bland annat kognitiva förmågor, psykiskt välmående men även om kopplingen mellan fysisk aktivitet och kopplingen till depressiva tillstånd.
Kan vårat själsliga tillstånd påverkas av hur våran livsstil ser ut, kan våran förmåga att hantera stress påverkas av hur vi väljer att se på motion, kan den oro och ångest som många i dag känner påverkas av hur mycket vi rör på oss, vad händer med de elever i skolan som utför fysisk aktivitet under ett antal tillfällen under veckan.
Det är många intressanta frågor som tas upp i denna bok, sättet på vilket han berättar gör att det är svårt att sluta läsa, han hänvisar hela tiden till olika typer av forskning som har genomförts, både sådan som är sanktionerad och verifierad, men även forskning som på grund av för liten population inte är verifierad, genom hela boken följer man en röd tråd, väldigt sakligt och välordnat följer man hans resonemang.
När det gäller fysisk aktivitet så är han väldigt tydlig med att det som är allra bäst i detta perspektiv är konditionsträning, han visar även att styrketräning är väldigt bra, däremot konstaterar han att konditionsträning är överlägset bäst, här handlar det om konditionsträning som är pulshöjande och pågår i minst trettio minuter.
När jag läser boken fascineras jag över hur dessa resultat hela tiden pekar åt samma håll, här handlar det om hur träning, behöver inte vara träning på elitnivå, även så enkla saker som promenader dagligen har effekt, även om effekten blir större vid exempelvis löpning eller cykelträning.
Med tanke på hur vårat samhälle har påverkat våran livsstil så ser man kopplingen mellan mera stillasittande och hur stegringen av problematik kopplat till kognitiva förmågor, stress, ångest och ökande förskrivning av psykofarmaka.
Vad tänker jag då om denna bok? Definitivt en bok jag rekommenderar, den som på något sätt arbetar i en pedagogisk organisation ska definitivt läsa denna, och framför allt de som på något sätt kan påverka vad utbildningen ska innehålla, När det pratas om att dra in på Idrotten och den estetiska verksamheten, då ska man läsa denna bok för förstå hur detta påverkar elevernas resultat.
Det man kunnat påvisa vid senare tids kliniska tester är att med någon form av fysisk aktivitet så växer vår hjärna och skapar nya kopplingar mellan befintliga celler, det är bättre för hjärnan med en löprunda än ett korsord, det är vad man kan sammanfatta boken med, har ni inte läst den så gör det den är väl värd att läsa.
Tack för denna gång, vi kanske syns i löpspåret
Tommy
Anders Hansen är läkare på Karolinska Institutet, överläkare i psykiatri, men även Civilekonom, han har skrivit mycket om den forskning som kopplar ihop fysisk aktivitet med bland annat kognitiva förmågor, psykiskt välmående men även om kopplingen mellan fysisk aktivitet och kopplingen till depressiva tillstånd.
Kan vårat själsliga tillstånd påverkas av hur våran livsstil ser ut, kan våran förmåga att hantera stress påverkas av hur vi väljer att se på motion, kan den oro och ångest som många i dag känner påverkas av hur mycket vi rör på oss, vad händer med de elever i skolan som utför fysisk aktivitet under ett antal tillfällen under veckan.
Det är många intressanta frågor som tas upp i denna bok, sättet på vilket han berättar gör att det är svårt att sluta läsa, han hänvisar hela tiden till olika typer av forskning som har genomförts, både sådan som är sanktionerad och verifierad, men även forskning som på grund av för liten population inte är verifierad, genom hela boken följer man en röd tråd, väldigt sakligt och välordnat följer man hans resonemang.
När det gäller fysisk aktivitet så är han väldigt tydlig med att det som är allra bäst i detta perspektiv är konditionsträning, han visar även att styrketräning är väldigt bra, däremot konstaterar han att konditionsträning är överlägset bäst, här handlar det om konditionsträning som är pulshöjande och pågår i minst trettio minuter.
När jag läser boken fascineras jag över hur dessa resultat hela tiden pekar åt samma håll, här handlar det om hur träning, behöver inte vara träning på elitnivå, även så enkla saker som promenader dagligen har effekt, även om effekten blir större vid exempelvis löpning eller cykelträning.
Med tanke på hur vårat samhälle har påverkat våran livsstil så ser man kopplingen mellan mera stillasittande och hur stegringen av problematik kopplat till kognitiva förmågor, stress, ångest och ökande förskrivning av psykofarmaka.
Vad tänker jag då om denna bok? Definitivt en bok jag rekommenderar, den som på något sätt arbetar i en pedagogisk organisation ska definitivt läsa denna, och framför allt de som på något sätt kan påverka vad utbildningen ska innehålla, När det pratas om att dra in på Idrotten och den estetiska verksamheten, då ska man läsa denna bok för förstå hur detta påverkar elevernas resultat.
Det man kunnat påvisa vid senare tids kliniska tester är att med någon form av fysisk aktivitet så växer vår hjärna och skapar nya kopplingar mellan befintliga celler, det är bättre för hjärnan med en löprunda än ett korsord, det är vad man kan sammanfatta boken med, har ni inte läst den så gör det den är väl värd att läsa.
Tack för denna gång, vi kanske syns i löpspåret
Tommy
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)