Down memory lane

Hej på er, nu är det ett tag sedan jag skrev i min blogg, livet har ockuperat min tid, som det heter, det är ganska fantastiskt med sociala medier, finns många nackdelar, det sprids en massa dynga, påhittade nyheter, bedrägeriförsök och reklamen har börjat ta över facebookflödet.

Helt plötsligt dyker det upp bland vänförslagen ett namn från en svunnen tid, på den tiden när jag var liten så lekte barnen utomhus, det var kurragömma, dunk, sparkade boll eller eljest bara hängde i lekparken, en av de tjejerna som var med i detta barngäng och bodde i samma kvarter och dessutom kom vi att gå i samma klass ända upp till årskurs sex, av någon anledning var våran klass den som dom delade upp i alla andra klasser då vi kom upp i högstadiet. Det var himla roligt att få kontakt med sin barndom igen, en massa tankar och hågkomster har ploppat upp i huvudet under helgen, det som framstår som det starkaste minnet från den tiden är den sorglöshet som man hade som barn, undrar hur dagens barn har det, jag hoppas att dagens barn får uppleva den glädje och sorglöshet som det innebar för mig och förhoppningsvis dom andra i kvarteret där jag växte upp.

Mycket av den personen som jag är nu formades där, detta är jag idag mycket tacksam för, vi hade förmånen att växa upp i en tid när det var okay för barn att vara ute, klättra i träd, se vem som kunde hoppa längst från gungorna och mycket mer som anses vara alldeles för farligt för barn, ibland var det någon som bröt ett nyckelben eller en arm, någon annan cyklade omkull och fick åka till lasarettet och sy, men det blev folk av oss i alla fall.

När det gäller årets löparsäsong så har den startat väldigt miserabelt, förra lördagen var det dags för Annelundsrundan, dessvärre blev jag tvungen att stå över den i år, jag kände mig ur form hela veckan och på lördag eftermiddag då jag var i garaget och skulle ladda ett batteri så slog det till, ett rejält ryggskott, hela helgen bestod av väldig försiktig förflyttning och värktabletter, under veckan har det börja släppa, nu börjar det kännas som att jag kommer att kunna återvända till min normala rörlighet.

Att det börjar kännas bättre märks tydligast då jag börjar längta ut i löpspåret, träningen har halkat efter då jag inte kunnat röra mig nog smidigt, imorgon hade jag tänkt mig ut och göra ett försök, från början kommer inte tiderna spela någon roll, nu gäller det bara att få ryggen att hålla, jag önskar inte ens min värsta ovän detta, ryggskott är inte att leka med, det gäller att vara rädd om ryggen.

Tappa inte kontakten med eran barndom

Till nästa gång var snäll med varandra

Tommy