Som alltid när dödligheten är hög bland befolkningen så finns det en tydlig uppgång i barnafödandet, helt enkelt därför att sannolikheten blir större att ett par av barnen överlever, som jag sa tidigare så hade Sverige år 1800 en befolkning på 2352143 personer (Wikipedia) hundra år senare år 1900 hade Sverige en befolkning på 5116884 personer, med andra ord hade befolkningsmängden mer än fördubblats på etthundra år, detta i ett samhälle som redan i början av seklet hade problem med svält och sjukdomar, industrialiseringen hade inte kommit igång på allvar, de flesta var beroende av det som dom kunde producera i bondesamhället, pengar var inte för folket utan dom var beroende av att kunna producera sin egen föda samt kunna lagra den över tid.
Detta som bakgrund till det jag ville komma fram till, i dag när jag åkte till jobbet solen sken och det var behaglig temperatur, när jag kom till Slätthög kom jag på att jag skulle stanna och se vad det är för minnessten som står där, det är en rätt så stor sten med åtta olika små nationsflaggor runt den, jag har alltid varit nyfiken på vad det är för minnessten och vad den symboliserar, på stenen står det inristat "Till minne av de Slätthögsbor som utvandrade".
Under 1800-talet och början av 1900-talet så utvandrade en stor del av Sveriges befolkning, man ska också komma ihåg att det fram till 1830-talet fanns lagar som förbjöd utvandring, när det blev tillåtet att utvandra så var det många svenskar som passade på att söka sig ett värdigt liv i andra länder, de flesta som utvandrade sökte sig västerut till Amerika, ett land med outtömliga resurser enligt de berättelser som letade sig tillbaka till fattigdomens Svedala.
Under den här perioden beräknar man att ca 1,5 miljoner människor flydde fattigdomens Sverige för att hitta lyckan i det "Förlovade landet", den mängden människor av en befolkning som låg mellan 2,4 miljoner till 5,1 miljoner innebar att om man gör beräkningen vid 1900-talets början så var det inte mindre än ca 30% av Sveriges samlade befolkning som flydde till andra länder.
I dag bor vi i ett land där vi allihop har råd med de basala funktionerna för att överleva, vi har ett samhällssystem som vi har byggt för att kunna ta hand om de personer som inte har samma möjligheter som alla andra att klara den dagliga försörjningen.
Vi som bor i ett land som under hundra år tappade ca 30% av sin befolkning har vi med hjälp av generationer som givit sitt liv för att vi ska kunna ha ett drägligt liv, även kunna dela detta med de människor som inte har de fysiska och psykiska förmågorna att själv kunna eller orka bidra till sin egen försörjning, Jag är stolt att kunna säga att jag i dag bor i ett land dit människor vill fly till istället för att bo i ett land där man tvingas fly för sin överlevnad.
Vad är det som händer i mitt land i dag, det finns mörka krafter som styr landet mot ett samhälle där vi inte ska tillåta oliktänkande, ett land där vi inte får säga vad vi tycker, ett land som inte präglas av öppenhet och nyfikenhet, ett land där demokratin används för att stänga dörren till att kunna vara med att påverka samhällsordningen.
Det som nu sker i vårat land och i stora delar av Europa har många paralleller till det som skedde under trettiotalet i Tyskland, vi har fortfarande möjlighet att kunna stoppa dessa mörka krafter och visa att vi fortfarande bor i ett land som är värt att fly till inte ett land som vi så småningom måste fly ifrån.
Vi glömmer fort, men vi ska komma ihåg att den svenska befolkningen under en period tillhörde det som då var en väldigt stor flyktingström, även om det var många som omkom eller på annat sätt fick lida mycket under denna flykt så var det ingen som skickade hem dom när dom kom fram.
Det som bekommer mig mest illa är denna "accepterade" vardagsrasismen, människor som tror sig vara så öppna men alltid börjar med "Inte för att jag har något ont emot dom men...." på samma sätt accepterar dessa människor den retorik som används av de krafter som vill dra ned detta land i mörkrets avgrund. Jag hoppas att vi svenskar ska sluta oss som en och sparka ut de som verkligen behöver lämna detta land, de åsikter som de framhärdar har inget existensberättigande i något demokratiskt samhälle, jag hoppas och tror att de värderingar som florerade i Tyskland under trettiotalet och fram till Hitlers död 30 april 1945 dog med honom i bunkern.
Vi får aldrig glömma hur enkelt det kan gå illa på riktigt.
Ta hand om varandra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar