I dag var det kursstart på Linneuniversitetet, Förmiddagen lyssnade vi till Magnus Söderberg Professor vid Universitetet. Han har forskat mycket om organisationsutveckling och hur människor reagerar på förändringar i organisationer.
Han lyckades konkretisera ämnet på ett sätt som gjorde det väldigt intressant, han fastnade inte i abstrakta teorier, utan lyckades ta konkreta exempel från bilfabriker till helikopterturer, i detta lyckades a´han knyta in organisationsteorier på ett intressant och intresseväckande sätt.
Han berättade om en cirkus som blev upprinnelsen till att han kom att forska på hur organisationen är uppbyggd på en cirkus, trots att det kan verka vara kaosartat så är det väldigt välorganiserat och planerat in i minsta detalj.
En hel del kom att handla om förståelsekunskap och lärande organisationer, det var utifrån lärande organisationer som han kom in på jämförelsen med flygräddningens helikopter och de räddningsuppdrag som de genomförde. Den absolut viktigaste delen av uppdraget är den debrefing som görs efter uppdragets slutförande, det genomfördes väldigt strukturerat och seriöst, man gick igenom eventuella problem som uppstått vid genomförandet, hur resultatet utfallit, men även de känslomässiga upplevelser som uppstått hanterades. Dessa debrefingar var obligatoriska och ingen som deltagit i uppdraget fick avvika innan det var klart. Allt detta för att lära till nästa uppdrag.
Tänk om man kunde arbeta på de sättet i skolan, med täta återkommande analyser av utbildningssituationer tillsammans alla undervisande lärare runt en klass, där ingen fick avvika innan det var klart. Här kunde man gå igenom utbildningssituationer, hur elever har responderat på utbildningsinsatsen, men även hur olika lärare upplever olika situationer som har uppstått.
Skolan i Sverige är den organisation i Sverige som är absolut störst på att leverera utbildning, samtidigt lägger skolväsendet otroligt lite pengar på utbildning av personal, detta även om man jämför med organisationer som inte sysslar med utbildning, dessa företag lägger oftast mer pengar på fortbildning av personal än det som budgeteras för fortbildning i det offentliga skolväsendet.
Samtidigt är den svenska lärarkåren professionella på utbildning, men de ges inte möjligheter till att på ett professionellt sätt analysera och effektivisera de utbildningsinsatser som görs, många lärare i dag går på knäna och trots detta belastas lärarkåren med mer och mer arbetsuppgifter, dessa arbetsuppgifter placerar lärarna längre och längre bort från den väl planerade och genomtänkta undervisningen som analyseras på ett professionellt sätt: Den största faran i dag är förutom de stora sjukskrivningstalen inom lärarkåren, är faktiskt det faktum att många lärare lämnar yrket i dag för att arbeta med annat, på universitetens lärarutbildningar är det rekordlåga söktal, på sikt kommer läraryrket att utarmas, de kommuner som inte börjar se om sitt hus i dag kommer inte att kunna besätta de vakanta lärartjänsterna som kommer.
Hur kommer skolan att se ut om några år? och vem kommer att utbilda våra barnbarn?
Om ca fem år har många lärare gått i pension, troligen om inget görs akut kommer det inte att finnas utbildade lärare som täcker dessa vakanser. Att plocka in obehöriga från gatan att undervisa våra barn i skolan kommer definitivt inte att höja kvalitén på undervisningen.
Hur ska man kunna höja statusen på läraryrket såpass att det blir intressant för ungdomar att utbilda sig till lärare, jag tror inte att lönen allena är problemet, i dag förs det en debatt i media av politiker och andra förståsigpåare som inte har den vardagliga kontakten inom skolan, detta gör att debatten snedvrids och fokus hamnar på fel ställen, skolan ska inte vara ett slagträ i den politiska debatten lika lite som att hur skolan finansieras beslutas utifrån en politisk agenda där syftet är att vinna politiska poäng för egen del.
Skolan måste stå på en stabil grund där de som är proffs på skolfrågor driver på utvecklingsfrågorna i skolan, samtidigt måste politiker förstå att utbildning kostar, men samtidigt är det våran egen framtid vi formar, de elever som idag passerar genom skolan är de människor som kommer att styra och forma morgondagens samhälle.
Våra elever ska ta hand om oss när vi inte längre kan göra det själv.
Till nästa gång, tänk en gång extra
Tommy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar