Kungsbron i Boden

Kungsbron i Boden

fredag 26 december 2014

Tid att börja tänka

Tänk dig att vinner en tävling där priset är att en bank varje morgon skulle öppna ett konto i ditt namn med 86 400:- på, men alla spel har regler, dessa regler gäller här:
Den första regeln är att allt du inte har utnyttjat under dagen försvinner från kontot på kvällen. Du kan inte fuska. Du kan inte föra över pengarna till ett annat konto, utan du kan bara använda dom. Men varje morgon öppnar banken ett nytt kontot i ditt namn med 86 400:- på, att nyttjas under dagen.
Den andra regeln innebär att du inte kan ge bort pengarna till någon annan, du kan inte heller låna pengar av någon annan.
Den tredje regeln innebär att banken när som helst kan avbryta leken utan förvarning, den kan när som helst meddela att leken är över, detta utan någon som helst förvarning, du kommer inte att erhålla något  nytt konto, vad skulle du göra med pengarna???
Den banken och den uppgörelsen finns, med den skillnaden att det är inte pengar du erhåller utan tid, varje nytt dygn får vi 86 400 sekunder av liv att fritt disponera under eget ansvar, när vi somnar på kvällen är varje sekund förbrukad oavsett vad vi har använt dom till, vi kan inte överföra tid från idag till imorgon, det vi inte har nyttjat är för alltid förlorat.
Varje morgon samma magi, vi får återigen 86 400 sekunder av liv, spelet har en regel vi inte kan komma runt, banken kan närsomhelst stänga vårat konto, detta utan någon som helst förvarning, livet kan upphöra när som helst, så vad gör du med dina 86 400 sekunder???


Texten ovan har cirkulerat på nätet under ett antal år, men det finns mycket i den texten som vi skulle behöva fundera över.
Det första är vad tid är för något, vad är det vi mäter med tid, är det älder eller hastighet?
Det andra är hur vi ska förhålla oss till tid, vad betyder tid för mig och på vilket sätt hanterar jag den, att se bakåt ger ett kort tidsperspektiv, det var inte länge sedan, då kan det vara fem år sedan. Att titta fem år framåt ger ett betydligt längre tidsperspektiv.

Många idag springer runt utan att fundera över varför eller vart dom är på väg, vi kanske inte ska fundera över var vi är på väg, men vi borde åtminstone stanna upp och reflektera över de val vi gör och på vilka grunder vi gör dessa val, Tyvärr är det många idag som är så upptagna av sin vardag att de inte funderar över hur det ser ut i vårat samhälle.

Vi har idag en andre vice talman i riksdagen med rötter i vit makt rörelsen, vi har ett riksdagsparti som är tredje störst i riksdagen som bedriver en klar och tydlig segregationspolitik, Moskéer som bränns och vandaliseras. Att göra jämförelser med ett Europeiskt land 1938 ligger inte långt borta, är det detta vi ska ägna våran tid åt.

Vi har alla egna val att göra, dessa val ska göras med god kunskap och med en egen analys av de förutsättningar var och en har att ta ställning till, jag har däremot svårt att se och acceptera att den dyrbara och begränsade tid vi har fått oss tillgodo verkligen ska användas till att göra om samma historiska misstag som vi under hela efterkrigstiden haft som ett stort svart sår i vår historia.

Natten mellan den 9:e och 10:e november i Tyskland, allmänt kallad "Kristallnatten"



Vi måste börja tänka, tänka på riktigt, för vi har börjat trampa en farlig stig nu, det är inte säkert att vi är vuxna att gå den väg som vi har styrt oss in på.


Tack för denna gång
Tommy


torsdag 18 december 2014

God Jul och ett Gott Nytt År, Här kommer min önskelista

Nu närmar sig Julen med stormsteg, för dom flesta innebär det att man måste handla så mycket som möjligt, att kunna leva upp till mantrat flest prylar vinner. I reklamen som kommer i brevlådan så skolas vi att vi måste köpa jul för varenda krona, även för de kronor som vi inte har, vi kan handla hur mycket som helst och vi behöver inte betala förrän sen, så smidigt och enkelt, alla trummar samma mantra köp jul, mera jul, vem köper mest jul, som i Adolphson & Falks låt:


Det verkar som om alla de gamla värdena inte längre får plats i vårat samhälle, att fira jul handlar inte längre om att göra saker tillsammans, väldigt få tar sig tid idag att på gammalt vis skapa jul gemensamt över generationsgränserna.

Samtidigt undrar jag hur många som växer upp i dag i detta konsumtionssamhälle har klart för sig av vilken anledning som vi firar jul

Jag är inte motståndare till julen, däremot tycker jag att ruscha runt i panik i alla affärer för att köpa prylar som ingen vill ha till någon som redan har allt det den vill ha, det skapar inte för mig någon julstämning.

För mig handlar julen om att kunna umgås med de personer som står en närmast och kunna skänka en tanke till de personer som inte längre finns bland oss. sitta framför en brasa och kunna berätta och lyssna på varandra, något som vi inte alltid har tid till annars, föra filosofiska diskussioner om livets såväl allvarliga ting som lite mera lekfulla ämnen som roar men ändå ger en smak av allvar.

Därför har jag valt att publicera min önskelista på Bloggen, på det sättet kan alla hjälpas åt att se till att Tomten verkligen levererar julklapparna till rätt adress.

Hej Tomten, här är min önskelista.

Jag önskar att alla de barn som inte har möjlighet att kunna lära sig läsa ska få tillgång till utbildning.

Jag önskar att alla barn som idag inte har tillgång till mat och vatten i tillräcklig mängd ska få det.

Jag önskar att alla barn som idag inte har tillgång till läkare och mediciner ska få det.

Jag önskar att alla barn som idag inte har en trygg barndom ska få det.

Jag önskar att alla barn ska ha en vuxen som hjälper dom upp när dom ramlar.

Jag önskar att alla barn har tak över huvudet och värme när det är kallt ute.

Jag önskar att fler än jag har en liknande önskelista.

Hoppas att du kan hjälpa mig med detta Tomten.


Med detta vill jag önska alla jag känner en riktigt GOD JUL och ETT GOTT NYTT ÅR!

Min julklapp till alla vänner och bekanta är tusen kronor insatta på Barncancerfonden.



fredag 21 november 2014

Var tar alla bilder vägen?

Började titta igenom gamla bilder på datorn i kväll, då jag fotograferar en hel del så finns det mycket att plocka från, men vad gör man med bilderna?

Idag har de flesta en kamera på sin mobiltelefon, den är bra då man alltid har den med sig, vill man däremot ha lite bättre bilder så bär det sig att kosta på sig en rejälare kamera, själv har jag fastnat för Pentax, märket är dock en smaksak.


Fördelen med en systemkamera är att man kan laborera med inställningarna och styra över skärpedjup, ljus och färgsättning i bilderna, det finns mycket mer man kan laborera med.

I dag behövs ingen film, framkallning eller mörkrum. Man tar en bild laddar upp den och kan efterjustera i ett bildbehandlingsprogram, ingen kostnad för framkallning, framför allt ingen överraskning när bilderna kommer tillbaka, en direkt återkoppling, är man inte nöjd så är det bara att radera, justera inställningarna och ta en ny bild.


Med ett bra objektiv kan man ta bilder med bra upplösning från ett längre avstånd som är skarpa.

Det är inte alla som kostar på sig kameror med utbytbara objektiv utan nöjer sig med den kamera som finns i telefonen, det är inget fel i det jag använder själv mobilens kamera en hel del, just därför att det är den kameran man har med sig, idag har mobilkameran så pass bra upplösning att dom fungerar till det mesta, lite grann som gamla tiders Instamatic med den skillnaden att dom är betydligt bättre än vad de gamla enkla kamerorna någonsin var.

Här ett exempel på en bild tagen med mobilkameran, inget problem att hantera bilden för webb eller om man så vill lämna in för framkallning eller göra en bildbok. Däremot är möjligheterna att justera inställningarna begränsade och en stor del av zoomomfånget är digitalt och inte via objektivet vilket påverkar bildkvaliten. Samtidigt är de justeringar man kan gör inbäddade i menysystemet vilket gör att det tar lång tid att omjustera inställningarna.

Moderna kameror har förmågan att kunna handskas med ljusförhållanden som förut var väldigt komplicerade att fotografera i, det krävde att man bytte till film med en annan ljuskänslighet, i dag räcker det med en justering av en knapp så ställer man om ljuskänsligheten mellan två bilder.
 I analoga kameror var det så gott som omöjligt att få dessa båda bilder på samma filmrulle, även om man kunde få en bild tagen i mörker och under den svaga belysning som gatubelysning ger med en ljuskänslig film så skulle den filmen få problem när man som i nästa bild tar den i motljus.

Mobilkameror sköter mycket av inställningarna automatiskt efter förprogrammerade referenser som någon annan har definierat, det fungerar för det mesta och blir rätt så hyfsade bilder.

Som jag sa tidigare så är den största fördelen med mobilkameran att den som regel alltid finns med, detta gör att bilder har blivit var mans egendom på ett helt annat sätt i dag än vad det var tidigare, då tog man med sig kameran vid särskilda tillfällen, idag följer kameran med i vardagen på ett helt annat sätt, jag använder själv mobilkameran mycket i arbetet.

Detta leder tillbaka till den frågeställningen jag hade i rubriken, var tar alla dessa bilder vägen? Detta måste vara en fantastisk dokumentation över samtiden, ett arv som lämnas till kommande generationer över hur livet såg ut och levdes i början av 2000 - talet.

Problemet jag ser är att denna oerhörda kulturskatt lever sitt liv på en skör elektronisk mojäng med en hållbarhet av max tre år. Hur ska vi kunna dokumentera och spara detta så att kommande generationer kan dra nytta av denna enorma kulturskatt.

Det finns ett annat problem i detta som inte får glömmas bort, jag tillhör den generation som växte upp utan datorer i hemmet (det är sant dom har inte alltid funnits), datorer blev tillgängliga i hemmen först i skarven mellan 80 - 90 talet, det fanns varianter av datorer för hembruk lite före, men de var såpass begränsade att de knappt var användbara. Dessa första datorer hade vad som kallades "Floppy disc", disketter som var böjliga och sköra, dom var drygt 5 tum i diameter (125 mm), varje dator hade fack för två sådana disketter, en med operativsystemet på och en med program och där man sparade data på. Utrymmet på dessa var löjliga med dagens mått mätt från de första på 64 kb vidare till 128 kb, ni läste rätt kilobyte, men det var samtidigt enkla program med enkla data som sparades. Kontentan är att den informationen som sparades på dessa disketter är inte läsbar med dagens teknik så vad är det som säger att dagens sparade information är åtkomlig i en framtid.



Därför vill jag skicka med er att njuta av de bilder som vi faktiskt omgärdas av i samtiden och skänk en tanke på hur du vill att just dina bilder ska bli ihågkomna.

Till nästa gång, gör någon glad, det är den bästa investeringen du kan göra.

Tommy

fredag 7 november 2014

En titt i backspegeln

På vägen hem kom det en tanke i min hjälm, helt plötsligt kom jag och tänka på en bok jag läste när jag gick i årskurs tre, boken ingick i en serie som hette "De historiska klassikerna" en av böckerna i denna serie hette "Skotten i Sarajevo", vad den handlade om behöver jag inte beskriva närmare, det tror jag alla som följde med på historielektionerna i skolan kan räkna ut.

Den bok i den här serien som gjorde ett bestående intryck på mig är en bok som beskriver två bröders livsöden, jag kommer tyvärr inte i håg vad den hette på svenska jag tror dock att den heter "Airborne" på engelska, det är säkert flera som redan räknat ut att den handlar om Willbur och Orville Wright två bröder som redan som unga närde en dröm att komma upp i luften med en maskin som dom själv konstruerat. På denna tid, slutet av 1800-talet, var detta en omöjlighet.

Boken var skriven som en skönlitteratur med alla väsentliga fakta på rätt ställe. Som läsare fick man följa bröderna från det att dom var i 7-8 årsåldern och framåt,, hela uppväxten ägnades åt funderingar och experiment med alla möjliga sorters konstruktioner och olika lösningar för att kunna komma upp i luften, För en nioåring var det en fascinerande resa på många olika plan.

Det är först nu som vuxen och med en mogen distans till berättelsen som jag förstår varför just denna bok är en av dom böcker jag läst som bitit sig fast så hårt. Boken beskriver dels en resa från det gamla jordbrukssamhället in i det nya industrisamhället, det största problemet som de två bröderna ställs inför är att allt det material som behövs för att bygga maskinen är på tok för tungt för att kunna lyfta från marken, hade dessa båda bröder levt 50 år tidigare då hade det inte varit genomförbart med den teknik som då stod till buds.

Boken beskriver också en resa som dessa två bröder gör över en livstid, Denna livstid ägnas egentligen åt ett enda mål att komma upp i luften, men även att kunna kontrollera färden när man väl kommer upp. Man måste komma ihåg att när detta görs så finns det inga kunskaper eller vedertagna studier av flygaerodynamik allt som dessa bröder gjorde var de tvungna att själva komma underfund med, detta i ett ämne som anses vara väldigt komplicerat. Det fokus och det engagemang som dom lyckas behålla under hela sin uppväxt och under sitt vuxna liv är något som man inte ser i dag.

Boken berättar också en historia om två män som har en idé som dom tror på, denna tro är vad som driver dom att pröva sina idéer, trots att dom gång på gång under flera årtionden ser sina konstruktioner förstöras eller överhuvudtaget inte fungera som dom tänkt. Att år ut och år in misslyckas med det man tar sig för men trots detta fortsätta fullt övertygad om att detta kommer att gå att genomföra, samtidigt finns det ingen annan i hela världen som tror på detta projekt. Övertygelse eller besatthet det är frågan.

Boken handlar också om att tro på sin egen förmåga, detta har aldrig gjorts förut, alltså måste jag göra det själv annars blir det aldrig gjort. Detta är den viktigaste egenskapen att ha denna starka tro på sin egen förmåga, inte en överdrivet dumdristig tro som försätter en i knipa, utan en jordnära och genuin känsla in i ryggmärgen att detta kan jag oavsett vad de andra säger.

Genom att vara fokuserad och närvarande i det man gör, ha en fast övertygelse och ett klart utstakat mål samt en genuin tro på den egna förmågan då kan man genomföra precis vad man vill, även om det tar en livstid.

Den 17:e december 1903 i Kitty Hawk  North Carolina USA lyfte en motordriven farkost för första gången, flygturen varade i tolv sekunder och sträckan var 36,5 meter, men det viktigaste av allt var att det som tidigare var omöjligt nu var under utveckling.



Till nästa gång Tro på dig själv ingen annan gör det
Tommy

tisdag 28 oktober 2014

Vilken härlig höst

En kombination av lindrig förkylning och väl utvecklad latmask har gjort att jag inte har sprungit på en och en halv vecka, nu har förkylningen släppt och latmasken är bortkörd så idag ska jag ut och springa. På lördag är det den 1:a november då öppnar anmälan till 2015 års Midnattslopp, jag kommer att hänga på låset för att anmäla mig. Hoppas att det blir lika trevligt som detta år.

Min målsättning är att åtminstone springa både Växjöloppet och Midnattsloppet samt att göra detta på bättre tider än jag gjorde i år, tävlingsmänniskan i mig driver på. Jag försöker springa tre gånger per vecka, jag har sagt att jag ska springa två gånger och att jag ska försöka komma iväg tre gånger per vecka. Minst en gång per vecka ska jag springa ett längre pass på ca en mil, detta pass blir oftast under helgen.

Hur hinner man med att träna, arbete och vardag tar ganska stor del av tiden, när jag började träna blev det som det blir för de flesta, väldigt sporadiskt, andra saker kom hela tiden emellan vilket gjorde att det inte blev någon helhet i träningen, hur ska man göra för att komma bort från detta bekymmer? Jag gjorde så att jag viker två kvällar under veckan samt tid under helgen för träning, jag skriver in det i kalendern i telefonen innan jag bokar in något annat, sedan får det helt enkelt bli så att annat får göras på annan tid, jag tror att det är det enda sättet att få det att fungera. Jag tycker jag har kommit ganska långt med min träning, i dag kan jag springa en mil utan större ansträngning, däremot har jag ganska lång väg kvar till de mål jag har satt upp, att komma tillbaka till den form jag var i när jag orienterade tror jag inte är möjligt då även åldersfaktorn måste tas i beaktning, däremot ska jag kunna pressa tiderna på en mil betydligt mera.

I övrigt har vi en otroligt varm höst, även om det har varit lite regnigt så har det varit ett helt underbart väder. Jag pendlar fortfarande dagligen med mc:n mellan hemmet och arbetet, trots att vi nu närmar oss november månad har jag inte behövt ta fram vinterkläderna än. Vintermörkret börjar däremot lägga sig, sedan klockan justerades om till vintertid så har det blivit betydligt mörkare på eftermiddagen, jag hoppas kunna hålla ut fram till jul med mc:n bara hoppas att vädret står mig bi.

Ha en trevlig Allhelgona helg och sänd en tanke till dom som inte längre är med oss.

Tommy

onsdag 15 oktober 2014

Läste i dag angående gymnasieskolan

I Varnamo.nu var det i dag ett reportage med rubriken "Thomas debatterar gymnasieskolan" det är Thomas Strand (S) som debatterar gymnasieskolan.

http://xn--vrnamo-bua.nu/nyheter/thomas-debatterar-gymnasieskolan/#29052

I artikeln redogör Thomas över det förslag som den nya regeringen har lagt angående Gymnasieskolan, I förslaget ligger ett flertal åtgärder för att som socialdemokraterna säger reparera det som alliansen har ställt till med.

"Alla elever ska ges samma chans och samma möjligheter. Därför är förslaget om en obligatorisk gymnasieskola en framtidsreform. Det lägger grunden till kunskap, rättvisa, förståelse och framtidstro. Kvaliteter som ökar tron på den egna förmågan. Det är betydelsefullt att varje elev går stärkt ut från skolan, stärkt som människa och stärkt inför livet som väntar. Vi har ett ansvar att hjälpa och inte stjälpa.Innebörden i förslaget att göra gymnasieskolan obligatorisk – som den nya Socialdemokratiskt ledda regeringen nyligen föreslagit – bottnar kort och gott i den filosofin." (Citat Thomas Strand)

Jag håller med att alla elever ska ges samma chans och samma möjligheter, men det som glöms bort i detta förslag är att det i dag är ca 11-13% av eleverna från grundskolan som inte är behöriga att komma in på ett nationellt program på Gymnasieskolan, hur dessa elever ska hanteras om gymnasieskolan ska bli obligatorisk är ett problem som måste lösas innan man kastar in dessa elever på gymnasiet. I dag finns det ett strukturfel i skolsystemet, nämligen att de elever som idag inte kommer ut från Grundskolan med godkända betyg kommer att belasta Gymnasieskolans budget (Introduktionsprogrammet), med andra ord så kommer de besparingar som Grundskolan gör att belasta Gymnasieskolan mångfalt. Om det istället vore så att Grundskolan hade att lösa sitt uppdrag och se till att alla elever skulle bli godkända, då skulle kostnaden hamna inom rätt skolform, och i vissa kommuner även inom rätt förvaltning, många kommuner delar Grundskolan och Gymnasieskolan i olika förvaltningar. Kostnaden måste dock belasta rätt skolform, i dag utbildar Gymnasieskolorna på Introduktionsprogrammet en massa elever i Grundskolans kurser och ämnen. Utan att redan från början planera för dessa elever, innan man börjar prata om att göra Gymnasieskolan obligatorisk, anser jag inte vara att hjälpa denna grupp av elever, ett annat scenario är att man helt enkelt sänker kraven för att komma in på Gymnasieskolan, jag tror att det bästa är att börja i rätt ände och lösa Grundskolans problem först, varför är det så många som inte är godkända från Grundskolan.

"Därför föreslår nu regeringen att alla ungdomar som inte fyllt 18 år ska gå en gymnasieutbildning. Eleverna ska få det stöd som behövs för att nå kunskapsmålen och utvecklas efter sina förutsättningar. Yrkesprogrammen ska stärkas. Dels genom att ge en grundläggande högskolebehörighet, dels genom att omformas till yrkescollege i samverkan med arbetslivet. Dessutom ska ett estetiskt ämne ingå i alla gymnasieutbildningar." (Citat Thomas Strand)

Att stärka yrkesprogrammen genom att göra dessa högskoleförberedande är inga konstigheter, i debatten som Thomas för framstår det (i alla fall enligt min tolkning) som att det idag inte går att välja en yrkesförberedande Gymnasieutbildning och därigenom erhålla högskolekompetens. I dag kan vem som helst som går en yrkesförberedande utbildning välja att läsa till de kurser som behövs för att erhålla allmän behörighet till Högskolan, antingen genom Individuellt val eller som utökat Program. Jag anser att detta i mångt och mycket är att sparka in redan öppna dörrar. Att eleverna ska få det stöd som de behöver för att nå kunskapsmålen och utvecklas efter sina förutsättningar är i dag klart redogjort i skollag och Gymnasieförordning samt Läroplanerna. YrkesCollege är också något som flera skolor redan arbetar med. Att återinföra Estetiskt ämne är mycket positivt, mycket och samstämmig forskning visar att såväl Estetisk förmåga och idrottsliga prestationer förbättrar studieresultaten.

Min personliga slutsats av det förslag som den nya regeringen presenterar är dock att tankegångar och intentioner är goda men det finns en stor risk att det kan bli ett förslag som när det väl ligger till beslut inte är riktigt genomtänkt i alla hörn och kanter, hur det än kommer att bli med detta förslag så är det vi som arbetar inom skolan som ska genomföra och hantera de politiska förslag som beslutas, att höja ribban på den svenska Gymnasieskolan gör man bäst genom att få Grundskolan att ta sitt uppdrag på allvar och inte låta den kommunala snålheten bedra visheten.

Att spara en hundralapp i förskolan kommer att kosta tiotusentals kronor när eleven kommer upp i gymnasieåldern.

Tack för denna gång
Tommy

fredag 26 september 2014

Problematiken inom skolan

I dag när jag kom hem från arbetet låg det ett kuvert i brevlådan från SCB (Statistiska Centralbyrån), det var en undersökning om hur yrkeslärare håller kontakten med sitt "grundyrke" och hur det kan utveckla undervisningen. Detta kan väl bli intressant tänkte jag ända fram tills dess att jag läst igenom frågorna. Utifrån detta förstår jag varför det finns så stora problem i skolan i dag som det gör.

Denna undersökning görs på uppdrag av Linköpings Universitet med SCB som samlar in och sammanställer empirin. Den utvalda populationen består av 2000 yrkeslärare som blivit slumpmässigt utvalda att besvara enkäten. Syftet är med andra ord att kolla hur uppdaterade yrkeslärare är gentemot de ämne som de undervisar i, lite konstigt då att dom vänder sig till en yrkestitel som inte finns, det finns i dag ingenting som heter yrkeslärare, min examen är gymnasielärare och min legitimation talar om vilka ämnen jag undervisar i. Man kan säga att undersökningen om hur uppdaterade vi är inom skolan görs av de som inte är uppdaterade om hur det fungerar i skolan.

Den stora reaktionen kom dock som jag sa tidigare när jag började läsa frågorna och hur de var formulerade, förutom de rent formalia frågorna, hur länge jag arbetat som lärare etc. så kommer då den första frågan "Hur länge har du arbetat inom ditt grundyrke?" samt nästa "Vilken utbildningsbakgrund har du inom ditt grundyrke?", min fundering blir vad menar dom med grundyrke, jag har arbetat som lärare i 22 år och det räknas inte enligt dom som ett yrke, utan jag måste ha ett "grundyrke", jag hävdar att jag undervisar i ett ämne.

Största käftsmällen får man dock när man läser de frågeställningar som följer genom hela enkäten, Jag listar några exempel:

"Hur ofta har du sedan höstterminen 2012 ägnat dig åt.... "

"arbete på arbetsplats eller i eget företag"

"studiebesök på arbetsplats"

En anna fråga lyder som följer:

"Hur mycket eller lite bedömer du att arbete på en arbetsplats eller i eget företag bidrar eller skulle kunna bidra till att"

"du kan utveckla din undervisning"

Priset tar väl ändå denna fråga:

"Hur mycket ökar eller minskar följande förutsättningar (a-h) dina möjligheter och ditt intresse för att arbeta på en arbetsplats eller i eget företag?

a. stöd och uppmuntran från skolan och skolledningen
b. Organisationen av lärarbetet, t ex vad gäller schema, APL, lärlingar, lov
c. Inställningen på arbetsplatser och hos arbetsgivare/branscher
d. Min familjesituation.
e. Vad jag tjänar/förlorar ekonomiskt på det.
f. Vad jag tycker är intressant att göra.
g. Vad jag tycker är roligt att göra.
h. Mitt behov av att kunna utveckla mitt yrkeskunnande i grundyrket."

Så här fortsätter det genom hela enkäten, detta är alltså en enkät som har passerat genom fakultetens krav på koppling till de pedagogiska teorier som ligger bakom grunden för de vetenskapliga metoder som styr hur empirin kommer att analyseras i ett senare skede.

Vad är det då som gör mig upprörd i detta?

1. Ingenstans i enkäten funderar eller frågar man efter huruvida jag har en relevant utbildning för uppdraget som lärare, detta är, när det gäller de som arbetar som lärare på de yrkesförberedande programmen en mycket större fråga, i dag råder det en fruktansvärt stor brist på utbildade lärare inom alla ämnen på yrkesförberedande programmen, samtidigt behövs det en massiv fortbildningskampanj av de som arbetar med ungdomar på yrkesförberedande program, men då framför allt inom utbildningar kopplat till de ev. diagnoser elever har med sig ADHD, skriv och läsproblematik men även inom socialpedagogik. I dag är detta ett mycket större problem än om jag tillbringar min fritid med att arbeta extra.

2. Hela enkäten andas att jag borde tillbringa mera tid på en "arbetsplats", här har man degraderat skolan till något som inte anses vara en arbetsplats längre, det skulle vara kul om de som satt ihop denna enkät skulle orka med att arbeta i en skola som den ser ut i dag. Jag tillbringar ca 35-45 timmar i veckan på min arbetsplats, samtidigt börjar mitt hem se ut som en arbetsplats, varje vecka utför jag ca 5 - 15 timmars arbete hemma, Att jag utöver detta skulle kunna tänka mig att bli en bättre lärare genom att dessutom tillbringa min övriga tid (läs fritid) på en av universitet godkänd arbetsplats.

Jag anser att mitt yrke är lärare, det är ett yrke jag är stolt över då jag gör skillnad för de ungdomar jag dagligen interagerar med, detta gör jag på en arbetsplats tillsammans med en massa kolleger som undervisar och fostrar dagens ungdomar till framtidens medmänniskor. Jag är med och formar morgondagen.

onsdag 27 augusti 2014

Årets målsättning är uppnådd

Vid den här tiden i fjol skojade min fru med mig och sa att hon anmält mig till Midnattsloppet i Stockholm, detta då jag tränade lite för att hålla mig i form, även om det inte var så regelbundet så försökte jag hålla ett par gånger i veckan i alla fall.

Kontentan av detta blev att både jag och min fru anmälde oss till Midnattsloppet den 16:e augusti i år, min äldsta dotter och min frus bror anmälde sig också till samma lopp.

Nu var det skarpt läge, deadline den 16:e augusti 2014, upp till bevis, vad hade jag nu ställt till med. Nu gällde det att plocka fram träningsdisciplinen från den tiden då jag tränade orientering och längdåkning på skidor, trots att jag slutade med detta då jag var i 17-årsåldern, höll på med lite fotboll i division 6 fram till 25-årsåldern, efter detta har träningen legat på is så att säga med sporadiska försök att återuppta den.

Största problemet när man har tränat är att man kommer i håg hur lätt det var att springa ett par-tre varv i elljusspåret, detta gör att första gången man ger sig iväg i spåret så tar man upp det tempo som kroppen kommer i håg, detta gör tyvärr att man efter ca 700 meter ser i syne och har blodsmak i munnen och på fullt allvar tror att man aldrig mer kommer att komma hem.

Före det att jag anmälde mig till Midnattsloppet var träningen något som kunde omprioriteras om det var annat som skulle göras, efter det att jag anmält mig så blev träningen prio ett, jag schemalade tre tillfällen per vecka, dessa tider var min träning, annat fick läggas på andra tider. Sen gjorde jag så att jag dessutom anmälde mig till Växjöloppet vilket också är på 10 km, men förlagt till våren (1:a maj) för att dels ge en indikation på formen, men framför allt springa 10 km med en massa andra människor och kunna lita på sitt eget tempo, målsättningen här var att prestera under 1 timme.

Mitt problem är att jag hela tiden ska tävla mot mig själv, nästa gång ska det gå lite fortare och lite längre, då det gäller träning finns det en gyllene regel "skynda långsamt" detta passar inte herr Johansson, vilket renderade i ett ömmande knä och en höft som inte ville det jag ville, med Voltarensalva och lite finsk sisu fortsatte träningen. Första kilometrarna gjorde ont så in i h&%¤¤e men sen försvann smärtan, detta berodde mest på att jag blev lite bortdomnad. Till slut insåg jag att det var bara att ta tjuren vid hornen och vila sig tills dess att värken gått över. Under denna period blev det mycket promenader, men även motionscykel vilket var vilsamt för mina värkande lemmar. När jag återupptog löpträningen började jag försiktigt med intervallträning, elljusspåret i Spånen, sprang mellan tre lyktstolpar och gick mellan två, detta höll jag på med ett par veckor innan jag började springa i ett, jag minskade distansen från 9-10 km till 4-5 km, denna distans höll jag fast vid ett par veckor sen började med ett pass i veckan på 6-7 km efter detta lite längre löppass hade jag en tvådagarsvila innan nästa löppass.

Jag kunde hålla i gång träningen inför Växjöloppet och den 1:a maj kom och det var upp till bevis, i starten var det lite olika fållor beroende på vilken tid man beräknade att springa på, som jag skrev tidigare så var min målsättning här att komma under en timme, jag placerade mig i fållan 55-60 minuter, en snabb blick på de personer som startade i samma grupp som mig gjorde att jag förstod att det fanns lite tidsoptimister i denna grupp, alldeles innan start beslöt jag mig för kliva fram och ställa mig bland de sista i startgruppen framför min. Med facit i hand så visade sig det vara ett klokt beslut, det var ca tusen personer som startade och många av de som stod i den startgrupp som jag från början tänkt starta i tjurrusade, jag lyckades ganska fort hitta mitt eget tempo och kunde komma in i min löprytm, ganska snart kom jag att passera de som ivrigt stack iväg, en hel del av dom gick nu och flåsade tungt, detta var innan en km var passerad. Jag upptäckte att mitt tempo höll hela vägen, min målsättning höll också jag kom runt på 54,56.

Nu visste jag att jag skulle komma runt i Stockholm, träningen fortsatte däremot gjorde den varma delen av sommaren att träningen blev lidande, men jag försökte ändå hålla igång träningen.

Dagen D kom och redan på fredagen åkte vi upp till Stockholm, letade reda på hotellet, ett litet trevligt hotell på Söder inom gångavstånd till starten, sen bar det i väg ut till Stadiumbutiken i Solna för att hämta ut startpaketet. Fredagen och lördag fm tillbringades i Stockholm med lite shopping och allmänt turistande.

På kvällen letade vi oss ut till Zinkensdamm där starten skulle gå av stapeln, tillsammans med 41500 personer ställde vi upp, kl 21,20 gick första startgruppen i väg, jag hade starttid 22,15, att ge sig i väg i detta hav av löpare är en väldigt stark upplevelse, under hela milen var det scener med uppträdande musik och en helt underbar publik, visst var det värt varenda svettdroppe i ett höstmörkt träningsspår. Jag kommer definitivt att komma tillbaka 2015, detta är så mycket mer än bara ett 10 km:s lopp. Hur det gick med tiden, jag sprang på 59,36 lite saktare än jag förväntat mig, men jag är nöjd, jag har klarat mitt mål detta år två 10 km lopp och båda under en timme, känner jag mig själv rätt kommer ribban att höjas till nästa år.

Vi som faktiskt gjorde det

Vi kanske möts i spåret
Tommy

lördag 2 augusti 2014

Nya idéer, nya tokigheter

Ibland poppar det upp idéer i huvudet som gör att man borde undvika sitt eget sällskap, ska väl medge att denna idé inte bara poppat upp sådär, det är väl något som legat och grott under en längre tid.

När vissa av mina idéer halkar ut ur huvudet brukar min fru skaka på huvudet och säga "Nu har gubben blivit tokig på riktigt", oftast slutar det med att hon skakar på huvudet, himlar med ögonen och säger "Ja ja du gör som du vill, du är ju vuxen", fast det sista med en ironisk biton.

När jag började köra motorcykel i första halvan av 80-talet, då körde jag året runt, uppe i Boden var det riktigt vinterföre med torr och fin vinterväg vilket gjorde att det var riktigt roligt att köra på vintern.
Många timmar spenderades på militärens vägar runt punkt 49, ett välkänt område för de som gjort lumpen i Boden, även i kusträsk och vägarna runt Vändträsk och över mot Bjässmoran blev väl trakterade. Förutom detta så kördes cykeln även i trafik under vinterhalvåret, det största problemet var inte halkan utan att andra bilister inte förväntade sig att det skulle komma en mc körandes mitt i vintern, kommer ihåg en gång då jag fick väja upp på trottoaren för en bilist som inte såg att jag kom.

Det är den här idén som nu legat och grott ett tag i mossan bakom glasögonen. För det är fruktansvärt roligt att köra mc vintertid, däremot bör det vara en mc som inte är alltför tung att handskas med, ett absolut krav är en vikt under 200 kg, det går med tyngre maskiner också, men det blir mycket roligare om den är hyfsat lätt, det finns perfekta en- och tvåcylindriga alternativ på 350-650 cc, dessa kostar inte allt för mycket pengar heller, det finns dock ett problem, då jag redan har tre motorcyklar så finns det inte plats för en fjärde.

Detta löser jag genom att försöka sälja min CB 900 (redan utlagd på blocket), om och när den ev. blivit säld så kommer jag att införskaffa en Honda XL 350 - 600, eller en Honda NS 650 Dominator, dessa en cylindriga cyklar har en vikt på ca 150 . 170 kg vilket är alldeles perfekt, sen gäller det bara att få tag i lämpliga däck att slå i lite dubb i, sen börjar det roliga.




Trevlig kväll
Tommy

lördag 26 juli 2014

Sommar och ledighet

Sommaren har snart passerat, det är nu bara två veckor tills det är dags att börja arbeta igen.
Under den senare delen av sommaren har det inte blivit mycket motorcykelåkande, det har varit på tok för varmt, att plocka på sig skinnställ och en massa skydd känns inte som en bra idé när det är över trettio grader varmt, då väntar jag hellre tills dess att temperaturen sjunker till en vettig nivå, att köra utan skyddskläder det gör jag inte, då avstår jag hellre om det är för varmt.

Värmen har gjort att jag inte har hunnit med allt jag hade tänkt, å andra sidan har jag hunnit med en del andra saker i stället, har hunnit låna lite böcker på bibblan och utforska skuggiga ställen på tomten.

En sak som jag lite stillsamt påbörjat är garaget, har börjat måla vägg och tak innan jag börjar montera in hyllor. Just nu är det väldigt kaosartat i garaget allting ligger på golvet utspritt i olika högar vilka jag hela tiden snubblar över. Allteftersom jag håller på växer idéer fram hur jag ska organisera ytorna i garaget, samtidigt vill jag bli färdig så jag fortsätta med projekt CB500, den har inte fått mycket uppmärksamhet sista tiden.

När det gäller CB500:an har jag en hel del idéer samt en ganska klar bild över färgval etc.

Återkommer snart då även med bilder förhoppningsvis.

Ha dé gott
Tommy

söndag 29 juni 2014

Ronneby Nostalgiafestival 2014

Nostalgia 2014 131

Årets festival i Ronneby hade onekligen otur med vädret, även om det inte regnade på hela dagen så var det nog många som drog sig för att besöka Brunnsparken.

Jag åkte hemifrån strax före klockan sju på morgonen, hade regn hela vägen ned till Ronneby, även om jag hade ett rejält regnställ så var jag ganska blöt där vattnet sipprat igenom, fötter och händer var rejält genomblöta. Det var skönt vid framkomst att få på sig lite torrt och ta sig en kopp varmt kaffe ur termosen.

Strax efter klockan nio slutade det regna och var uppehåll hela dagen, regnet kom tillbaka lagom till hemresan.

Det fanns en hel del att se på förutom Classic Honda Clubmontern.

Nostalgia 2014 005Nostalgia 2014 007Nostalgia 2014 012Nostalgia 2014 009

Några bilder tagna från montern där Classic Honda Club hade sina motorcyklar stående.

BSA Rocket, tillverkades mellan 1968-1975 tillsammans med Triumph, såldes både som BSA Rocket 3 och Triumph Trident med lite kosmetiska skillnader mellan de olika modellerna.

Nostalgia 2014 019

Den verkliga rariteten på Nostalgia var nog enligt mig denna

Nostalgia 2014 057

En Brough Superior SS100 från 1939, George Brough började bygga motorcyklar 1924 med visionen att varje mc skulle specialdesignas utifrån kundens behov. Motorcyklarna såldes som motorcyklarnas Rolls Royce, George Brough fick faktiskt Rolls Royceledningens godkännande att sälja den som motorcyklarnas Rolls Royce.

Från 1924 fram till 1936 levererades Brough med motor från JAP, från 1936 gick man över till Matchless motorer, alla Brough Superior SS100 som levererades hade en garanti på att de skulle kunna prestera en hastighet över 100 miles per timme (160 km/h). Under 20-talet slog denna mc en stor mängd hastighetsrekord.

Lawrence av Arabien köpte en av de första Brough Superior som tillverkades, det var också på en sådan mc han förolyckades 1935.

Som vanligt fanns det mycket att titta på förutom alla motorcyklar.

Nostalgia 2014 102

En tidig Ford lastbil, här ser man verkligen hur utvecklingen gått framåt, dessa lastbilar byggdes oftast på samma chassi som personbilarna, lastkapacitet på ett par hundra kilo, förarmiljö var det ingen som tänkte på under denna tidsepok.

Här kommer ett litet collage från Ronneby

Nostalgia 2014 096Nostalgia 2014 103Nostalgia 2014 108Nostalgia 2014 128Nostalgia 2014 114Nostalgia 2014 124Nostalgia 2014 133Nostalgia 2014 131Nostalgia 2014 087Nostalgia 2014 089Nostalgia 2014 092Nostalgia 2014 084Nostalgia 2014 083Nostalgia 2014 046Nostalgia 2014 030Nostalgia 2014 022

Som ni ser finns det hur mycket som helst att titta på, det här är ett urval av alla kort jag fick med mig hem. Hemresan gjordes i ett ösregn som varade i stort sett hela vägen, strax nedanför Tingsryd slog blixten ned strax framför mig, trots vindbrus och motorljud i hjälmen kunde jag höra åskknallen som kom i stort sett samtidigt som blixten slog ned, efteråt kändes doften av elektrisk urladdning i luften, det var häftigt.

Skorna och handskarna har hängt på tork sedan dess och är inte torra än.

Till er som inte var där säger jag bara skyll er själv.

Trevlig kväll

Tommy

lördag 7 juni 2014

Nostalgia i Ronneby

Den 28:e Juni är det åter igen dags för Nostalgia Festivalen i Ronneby, jag vet att jag redan skrivit om att jag ska dit med min gamla Honda, man jag tänkte slå ett slag för festivalen genom att visa lite bilder jag tog i fjol i Ronneby.
Nostalgia Ronneby 2013 048
Den här bilden tycker jag säger det mesta om festivalen, man kan hitta precis vad som helst från vilken tidsepok som helst, lite grand som en tidskapsel från det förgångna.
Nostalgia Ronneby 2013 037Nostalgia Ronneby 2013 042
Bilar av all möjliga slag och från alla tidsåldrar, här en Mercedes SL (Måsvinge även kallad), samt en Bond Bug ett udda bygge som faktiskt fanns som ett bilmärke, byggd på engelska Reliant.
Nostalgia Ronneby 2013 072Nostalgia Ronneby 2013 049Nostalgia Ronneby 2013 055
Framförallt finns där en otrolig massa gamla motorcyklar, en del av det vanligare slaget men även en mass ovanligare cyklar.
Nostalgia Ronneby 2013 062
Vad sägs om denna till exempel, en BSA Gold Star DBD 34 Special 500cc –59, det finns bara ett exemplar av denna cykel i hela världen, och den fanns att beskåda i Ronneby.
Nostalgia Ronneby 2013 078Nostalgia Ronneby 2013 081Nostalgia Ronneby 2013 079Nostalgia Ronneby 2013 084
Att skriva om gamla motorcyklar utan att det på något sätt handlar om Honda vore hemskt olikt mig. Här är en bildserie på fyra stycken ikoner från Honda, högst upp till vänster en 450 cc två cylindrig som går under namnat “Black Bomber” detta var vad som kom att vara föregångaren till den moderna motorcykeln, uppe till höger det som kom att bli den första superbiken, Honda 750 four, en fyrcylindrig motorcykel som varken läckte olja eller behövde repareras under veckan för att kunna köras på helgen, enligt vissa så var det denna mc som tog död på den brittiska mc-industrin. Nere till vänster hittar det som idag är Hondas slagskepp “Guldvingen”, detta är urtypen, så här såg den faktiskt ut 1975. Nere till höger har vi superbikarnas superbike Honda CBX 1000, en sexcylindrig motorcykel, detta var i skarven mellan 70-talet och 80-talet, jag kommer ihåg en som jag arbetade ihop med i början på 80-talet, han hade en Honda CBX 1000 f2, f2:an hade en kåpa till skillnad från den på bilden som är utan kåpa, då var det en cykel man var ensam om, det var inte många som hade modet att grensla en cykel av den kalibern, idag anses den nog vara mera måttlig effektmässigt, då var man kung om man hade en sån.
Nostalgia Ronneby 2013 018Nostalgia Ronneby 2013 015Nostalgia Ronneby 2013 010Nostalgia Ronneby 2013 011
Lite bilder från Classic Honda Clubs uppställningsplats.

Nostalgia Ronneby 2013 031Nostalgia Ronneby 2013 041Nostalgia Ronneby 2013 026
Avslutar med lite bilder på vad som kan finnas. Jag rekommenderar varmt ett besök på Nostalgia festivalen i Ronneby den 28:e juni, jag kommer att vara där och jag kommer att ha kameran med mig.
Vi kanske syns i vimlet
Tommy