Konsten att kunna hålla liv i en runstreak är inte alltid så enkelt så enkelt som man kan tro, här gäller det att springa minst 1,609 km varje dag.
Första veckan gå relativt lätt, det gäller bara att inte lägga för långa distanser, så första veckan blev det 20,72 km ett snitt per dag på 2,96 km, den kortaste rundan blev 2,33 km och den längsta 4,45 km.
Den andra veckan var den tyngsta hittills dels kändes det i benen, dom hann aldrig riktigt hämta sig mellan passen, under den andra veckan kom alla dessa tankar om vad det är man håller på med, samtidigt börjar det bli någr dagar i rad, ska man verkligen bryta bara för att det går lite tungt, så länge det bara gör ont i mjukdelarna så är det inte så farligt egentligen, brukar tänks på dom som jobbade i skogen förr i tiden, med handkraft och häst tog dom ut en massa skog, visserligen levde dom inte lika länge som vi gör idag, under den tid som jag tränade skidor och orientering, speciellt då vi hade varit uppe i Paglaberget och kört backintervaller för att en springa tillbaka till Boden, när man stod inne i omklädningsrummet och skulle knyta upp skorna och benen bara darrade av ansträngningen.
Andra veckan passerade och jag kom upp i 21,34 km lite mer än den första, målet är att kunna lägga lite mer distans varje vecka, det finns en tumregel att aldrig öka mer än max 10% i veckan, det är vad man maximalt ska kunna lägga på utan att skadorna tar överhanden, snittet per dag blev under andra veckan 3,05 km.
Tredje veckan passerade utan problem, kändes faktisk kul att komma ut varje dag, försöker komma ut i skogen och springa de dagar då jag kan springa i dagsljus, tycker att det ger mer avkoppling än att springa inne i samhället på cykelbanorna. Tredje veckan blev det totalt 23,37 km och ett dagligt snitt på 3,34 km.Mitt i den fjärde veckan var jag och tog min tredje spruta av Covidvaccin, efter det fick jag huvudvärk på onsdagkvällen, inte så farligt men jag tog en liten runda i ett försiktigt tempo, torsdag när jag kom från jobbet hade jag huvudvärk och kände mig lite konstig i kroppen, nu var frågan skulle jag avbryta eller ge mig ut i regnet och försöka komma runt, det gäller att springa rundan det finns ingenting som säger hur fort man ska springa.
Med lite norrländsk tjurighet och finsk sisu så tog jag på mig och gav mig ut, det blev absolut minimum i ett väldigt långsamt tempo, så än lever runstreken jag hoppas att jag känner mig piggare i morgon för på lördag blir det fyra fulla veckor.
Jag måste också berömma min löparkompis som hänger med mig på mina upptåg, hon hänger med på runstreaken och är lika glad varje dag vi sticker ut och springer.
Ha det gott
Tommy