Att bygga drömmar

Min relation till motorcyklar börjar för väldigt många år sedan, i dag har jag tre stycken, enligt min fru är det för många, enligt mig saknas det fortfarande ett par stycken i garaget.

Den mc jag brukar i det dagliga är en Honda Xl 1000 Varadero, det är en cykel som jag är helnöjd med, då man är som jag 1,90 lång så ser man ganska löjlig ut på en mc där man ska vika ihop sig på mitten och sätta sig på ett sätt som påminner om när man i det militära gjorde behoven ute i skogen. Varaderon är vad som kallas för en offroadcykel vilket gör att den är betydligt högre än en vanlig gatcykel, detta passar alldeles förträffligt ihop med min benlängd

.

Min relation till tvåhjulingar började någon gång i slutet av 60-talet, då var jag en snorvalp i 7-8 årsåldern, men jag bodde ett stenkast från de som kom att bli böderna Brum, vilka importerade brittiska hojar så småningom. I deras garage hände det konstant saker det byggdes, lackades och svetsades. På den tiden var det Triumph, Norton och BSA i huvudsak. Första resan på mc gjordes hos dessa bröder, efter mycket tiggande och högtidliga löften om att vi skulle lämna dom ifred fick vi följa med på en kortare tur ut på vägen mot Luleå och tillbaka, där och då blev man såld på allt vad maskiner kunde innebära. Under den här tiden lyckades jag komma över en Monarped med ILO-motor och trampor vilka snurrade med när man körde, det löste man enkelt genom att helt enkelt ta bort tramporna (ooops även bromsarna försvann i och med detta, vilket ändå hos en 9-åring anses som onödig extrautrustning).

Skarven mellan 60-70 talet började en Renaulthandlare i Boden att sälja Honda motorcyklar det var någonting alldeles i hästväg, 750 kubik och ack så ouppnåeligt för en tioåring, i dag fattar jag inte hur handlaren kunde tolerera att vi hängde där och dreglade över dessa cyklar, det fanns i och för sig en CB 500 också guldfärgad, men 750:n metallickröd och en hastighetsmätare som slutade på andra sidan 200 vilka drömmar man hade om nätterna.

Som tolvåring började jag bearbeta mina föräldrar för att få börja köra motorcross, det hade varit enklare att vända rotationsriktningen på jordklotet, ändå hade farsgubben farit runt på en BSA under 50-talet.

Mopedåren kom och passerades i PUCH-stallet med det sedvanliga joxet med lucka, planat och dragning av plugg. På den tiden hade alla moped, jag tror det var en i det gänget som flängde runt på cykel under dessa år alla andra hade moped i någon form, all tid utanför skolan tillbringades i en av polarnas garage, där plockades mopeder isär och sattes ihop, viljan att dom skulle gå fortare än de 125:or som började cirkulera i vänkretsen var nog bara en önskedröm.

Under den här tiden hände det mycket på mc-fronten, Kawasaki kom med en tvåtakts 750 denna cykel var bland det värsta som gick att uppbringa på den tiden, Hondas 750 började nu kännas lite pasé, 1979 kom så Hondas 900 Bol O´Dor detta var en cykel som gav ett våldsamt habegär hos en testosteronstinn tonåring, Både Kawasaki och Honda producerade sexcylindriga motorcyklar i skarven mellan 70- och 80-talet, alla som under denna tid var intresserad av motorcyklar vet vem Arto Nyqvist var, en stuntförare som for runt på en Kawasaki 1300 åkandes på träskorna stående bakom cykeln bland annat.

Med 18-årsdagen kom B.kortet, militärtjänsten passerades på I 19, efter kom några år med flytt till egen lägenhet, lite utbildningar och så småningom en stadig inkomst, dvs dags att ta MC-kort så 1985 var det dags, några lektioner och bokade tid för uppkörning vilket gick bra, min första MC blev en Honda XL 500 -82, denna cykel kördes sommar som vinter, sommartid var vi några stycken och körde i ett område som kallas Punkt 49, viket dom som gjort lumpen i Boden vet var det är, ett militärt övningsområde perfekt för "skogsbus", vintertid for vi runt på militärvägarna på skjutfältet och använde snödrivorna som doseringar.

Åren därefter har ett flertal motorcyklar och även snöskotrar för den delen passerat förbi.

För c:a 7 år sedan flyttade vi till Småland, allt vad snöskotrar heter avvecklades och nu är det bara motorcyklar som gäller. Honda är ett märke som fortfarande ligger mig varmt om hjärtat och jag har i dag tre motorcyklar och alla tre är av märket Honda. En Honda CB 500 1976 års modell, den är för närvarande nedplockad och skall byggas om.

en Honda CB 900 Bol D ór från 81 det var bland det värsta som fanns på den tiden, den har jag enbart av nostalgiska skäl. den kör jag ett par hundra mil med per år, det är en kul cykel på den tiden var det mycket att köra med, tiderna ändras, i dag är det inget fartåk men det ger en nostalgikänsla som är värd varenda penny.

En tanke som jag bär med mig från när jag var liten, snäs aldrig av snorvalpar man vet aldrig var det slutar, jag brukar undra om mitt intresse för motorcyklar hade varit detsamma om jag hade blivit avsnäst bortkörd och inte fått tillträde och utrymme att bygga mina egna drömmar.

Så ett frö och låt någon bygga en dröm.

Mvh

Tommy