Ett år lämnar vi bakom oss och ett nytt år välkomnar vi

 Nu lämnar vi ett år bakom oss, det året kommer aldrig igen. Det finns händelser under 2023 som vi lämnar bakom oss med glädje, andra kommer vi att sakna. finns också saker som vi tar med oss in i detta nya okända år som står och väntar på tröskeln.

Att summera det gångna året nu i efterhand är inte lätt vissa saker har man glömt och vissa har man knappt lagt märke till.

Om jag börjar med det gångna träningsåret så har det inte varit ett givande år, började bra i januari med över 100 km den månaden, tanken var att kunna ligga på ca 100 km per månad, under året har däremot problem med mitt ben och envisa förkylningar samt problem med ryggen under en period gjort att det inte har blivit mer än lite drygt 600 km under året. Det ger ett snitt på ca 50 km/månad. Jag hade anmält mig till Ljungby Backyard Ultra, då det var dags för tävling hade jag en envis förkylning som inte ville släppa taget om mig så det blev en DNS på den.

Har börjat träna på gymmet för att bygga upp musklerna i framförallt rygg och bål men även i benen, känns ändå rätt så skönt att kunna varva träningen med lite övningar på gymmet.

Vad gäller MC-säsongen så har jag inte kört så himla mycket i år som det var tänkt, det har varit mycket annat som har kommit i vägen. Efter olyckan har inte AT:n känts lika behaglig att köra, om det kan bero på att jag kopplar ihop den med olyckan eller vad kan jag inte säga, däremot bytte jag MC i höstas till en Honda NT1100 DCT, det var ett lyft, den kändes betydligt mycket behagligare att köra med fick ihop drygt 1000 km innan säsongen var över, hann med att göra första servicen innan vintern.

Min andra MC har jag kört lite grand med under året, en behaglig cykel som rullar på bra trots att den börjar bli till åren, en dotter som håller på att övningsköra gör att jag kommer ut mer.

I övrigt rullade året på utan större konstigheter, har bestämt mig att denna klass som jag nu följer får bli den sista innan jag tar pension. Nu i jul var det trettio år sedan jag var klar med min lärarutbildning, det har blivit några elever genom åren både gymnasielever och VUX-elever.

Jag hoppas att ni är nöjda med erat 2023 och önskar er ett riktigt GOTT NYTT ÅR!

Tommy

BackYard ultra kan det vara något?

 Upptäckte att det finns ett backyard ultra i Ljungby. Vad är ett BackYard Ultra?

Det är en form av lopp som springs på en bana som är 6,7 km lång.

Det är start varje timme och man ska hinna fram till nästa start, den som inte är i startfållan när starten går anses ha avbrutit tävlingen.

Det gäller att kunna springa så många varv som möjligt.

Med start varje timme så kan tävlingen dra ut på tid beroende på hur många varv de tävlande orkar ta sig runt.

Här gäller det inte att springa snabbast, huvudsaken är att man kommer fram till varvningen i tid så att man kan vara på startlinjen nästa start.

Om man är för snabb så blir man stel i benen då väntetiden blir för lång, det ultimata borde vara att ligga nära 7 minuters tempo det ger en kort paus på ca 10 minuter för att få i sig lite vätska och näring samt hinna på dass och vara klar för nästa start.

Samtidigt som det är en totalt vansinnig idé så finns det något lockande i detta, att kunna se hur långt man kan pressa sig, jag har alltid lockats av tanken på att se hur långt man kan pressa sig, Ultravasan är en sådan lockande tävling på samma sätt som att kunna springa ett 6-timmars vid något tillfälle.

Det är nu fem år sedan jag krockade med min motorcykel, har fortfarande problem med mitt ena ben, vristen har jag konstant ont i och den är fortfarande lite svullen trots att det har gått fem år, troligen något jag får vänja mig vid, det vänstra knät är också ett litet bekymmer, smärtar när jag börjar röra på mig, mornarna är värst innan jag kommer igång samma sak om jag suttit still ett tag då tar det ett tag innan det fungerar fullt ut, har en titanspik från knät ner till vristen och vid vissa väderomslag är det som att den övre delen känns av på ett mindre behagligt sätt, jag lever och värken är en påminnelse om att allt som vi planerar för denna dag och framöver kanske inte alltid är det vi får uppleva och inte alltid det som är viktigt när vi ställs inför faktum.

För min del blev det två veckor uppe i Linköping och ett år på kryckor med rehab och ytterligare ett år innan jag ens kunde försöka mig på att springa igen, kommer fortfarande ihåg känslan när jag tog de första löpstegen på löpbandet på gymmet och kände att det bar jag sprang igen, tyvärr kommer jag även ihåg hur ont jag hade i benet dagen efter, men det var det värt.

Efter det har det gått upp och ner med löpningen, det har fungerat i perioder för att sedan komma bakslag då jag har gått för fort fram, nu sista året har det fungerat bra, jag har fortfarande ont i knät och vristen när jag sprungit men inte värre än att det ger sig, enligt min sjukgymnast så är det inget problem förrän smärtan antingen sitter i själva benstrukturen i stället för mjukdelarna eller om den inte ger med sig.

Nu har jag äntligen börjat komma tillbaka till de distanser och tider som jag sprang före olyckan, hade en plan den hösten att springa en halvmara och satsa på att komma under två timmar, nu under min konvalescens har jag mer och mer börjat kika på längre distanser, funderade en hel del på att satsa på ett 6-timmars framåt nästa höst, det går ett sådant lopp på hösten i Borås, där gäller det att under sex timmar springa så långt som man hinner, den som har sprungit längst vinner.

En BYU handlar inte om att kunna springa fort, här handlar det om uthållighet med en start varje timme så inser man att det kan dra iväg i tid över dagen, räknar man med tio starter så om första start är klockan tio på fm så blir den tionde klockan åtta på kvällen, skulle jag kunna sätta tio starter och komma runt alla varven så skulle det bli 67 km totalt, varje start efter det skulle vara en bonus.

Jag räknar inte med att starta detta år, då jag inte är redo för denna utmaning just nu och en knapp månad är för kort tid att förbereda sig på, eftersom detta är ett återkommande arrangemang så har jag bestämt mig för att satsa på att starta nästa år, mitt mål kommer att vara minst tio varv, jag har ett år på mig att förbereda mig och bygga uthållighet.

Det innebär att jag kommer att köra fyra dagar veckan med löpträning och då i huvudsak i Pulszon 2, det ger ett tempo som det går att prata i och ligger mellan 6,40-7,05 tempo, ett pass varje vecka kommer vara ett där jag springer mer på känn utan att titta på tempo eller puls medan jag springer, samtidigt kommer jag att köra ett styrkepass i gymmet varje vecka.

För er som vill veta så har en Engelsman vid namn John Stocker det nuvarande världsrekordet på BackYard Ultra, vid tävlingen Sufford Backyard Ultra den 12 september 2021 sprang han 81 timmar vilket blev totalt 337 miles eller 542 kilometer.

Till nästa gång ha en bra dag

Tommy

Runstreaken lever och så även jag

 Konsten att kunna hålla liv i en runstreak är inte alltid så enkelt så enkelt som man kan tro, här gäller det att springa minst 1,609 km varje dag.

Första veckan gå relativt lätt, det gäller bara att inte lägga för långa distanser, så första veckan blev det 20,72 km ett snitt per dag på 2,96 km, den kortaste rundan blev 2,33 km och den längsta 4,45 km.

Den andra veckan var den tyngsta hittills dels kändes det i benen, dom hann aldrig riktigt hämta sig mellan passen, under den andra veckan kom alla dessa tankar om vad det är man håller på med, samtidigt börjar det bli någr dagar i rad, ska man verkligen bryta bara för att det går lite tungt, så länge det bara gör ont i mjukdelarna så är det inte så farligt egentligen, brukar tänks på dom som jobbade i skogen förr i tiden, med handkraft och häst tog dom ut en massa skog, visserligen levde dom inte lika länge som vi gör idag, under den tid som jag tränade skidor och orientering, speciellt då vi hade varit uppe i Paglaberget och kört backintervaller för att en springa tillbaka till Boden, när man stod inne i omklädningsrummet och skulle knyta upp skorna och benen bara darrade av ansträngningen.

Andra veckan passerade och jag kom upp i 21,34 km lite mer än den första, målet är att kunna lägga lite mer distans varje vecka, det finns en tumregel att aldrig öka mer än max 10% i veckan, det är vad man maximalt ska kunna lägga på utan att skadorna tar överhanden, snittet per dag blev under andra veckan 3,05 km.

Tredje veckan passerade utan problem, kändes faktisk kul att komma ut varje dag, försöker komma ut i skogen och springa de dagar då jag kan springa i dagsljus, tycker att det ger mer avkoppling än att springa inne i samhället på cykelbanorna. Tredje veckan blev det totalt 23,37 km och ett dagligt snitt på 3,34 km.

Mitt i den fjärde veckan var jag och tog min tredje spruta av Covidvaccin, efter det fick jag huvudvärk på onsdagkvällen, inte så farligt men jag tog en liten runda i ett försiktigt tempo, torsdag när jag kom från jobbet hade jag huvudvärk och kände mig lite konstig i kroppen, nu var frågan skulle jag avbryta eller ge mig ut i regnet och försöka komma runt, det gäller att springa rundan det finns ingenting som säger hur fort man ska springa.

Med lite norrländsk tjurighet och finsk sisu så tog jag på mig och gav mig ut, det blev absolut minimum i ett väldigt långsamt tempo, så än lever runstreken jag hoppas att jag känner mig piggare i morgon för på lördag blir det fyra fulla veckor.

Jag måste också berömma min löparkompis som hänger med mig på mina upptåg, hon hänger med på runstreaken och är lika glad varje dag vi sticker ut och springer.

Ha det gott

Tommy

När gubbar får idéer

 Petsson och Findus är härliga berättelser om katten och dennes Gubbe som hittar på både det ena och det andra, gubben har sina påhitt som inte alltid är så populärt hos Findus.

Nu har denna gubbe fått idéer i sitt huvud och givetvis måste dessa testas, efter min olycka har det blivit lite si och så med löpträningen, efter ett år på kryckor så var dels konditionen som bortblåst, förutom det så har det tagit tid att få benet att hålla för löpningen, från början sprang jag tills benet och knät sa ifrån sen blev det ett påtvingat uppehåll.

För att bygga löpstyrka och kondition är det ingen bra lösning med sporadisk träning, det är under det sista året som löpningen har börjat fungera och träningen har blivit mera regelbunden.

Gubbåldern gör dock att det tar längre tid bygga kondition på nytt, samtidigt gäller det att öka på med försiktighet så att inte benet ger upp, under det senaste året har jag lyckats springa 411,9 km då är det några månader som jag inte kunnat springa överhuvudtaget, målet blir att under detta år komma betydligt längre.

Jag hoppas nu att Pandemin ska vara över så att loppen blir av, det har varit många virtuella lopp under dessa två år, springa hemma kan jag göra utan att betala anmälningavgifter, har redan börjat planera vilka lopp som jag ska fokusera på under detta år.

Träningen har som regel blivit tre till fyra gånger i veckan, det har fungerat sådär, med träning som är schemalagd till vissa dagar i veckan gör att det för mig är lätt att skjuta på det till i morgon eller att hoppa över det om det är dåligt väder.

Jag började läsa om konceptet Runstreak, det innebär att man ska springa minst 1609 meter (en engelsk mile) varje dag, gick med i en grupp på FB för att kolla av hur det fungerar för de som håller på, det som sticker ut är att för de flesta i den gruppen så försvinner stressen över prestationer, tider och hur man ska få puzzlet att fungera med vardag och träning, man ska helt enkelt ut varje dag, är det en sämre dag så blir det minimum sträcka, en bra dag kan det bli hur långt som helst.

Givetvis måste detta testas och utvärderas, jag satte den 1:a januari som startdatum, det började bra med en löprunda och fortsatte dagen efter med huvudvärk och feber, givetvis ett positivt Covidtest, karantän och återhämtning innan kroppen orkade ut och springa igen.

Så i slutet på januari var det dags att sjösätta projekt Runstreak, har lite olika rundor hemikring som jag springer allt i från 2,7 km och uppåt, första veckan snittade jag 2,96 km per dag och vecka två snittade jag 3,05 km per dag, tanken är att öka lite grann varje vecka, gäller bara att inte öka för mycket och för fort.

En annan effekt blir oviljan att bryta, nu har jag sprungit femton dagar i rad om jag nu bryter så blir det att börja om på nytt från noll, detta är en väldigt stark motivationsfaktor att komma ut och springa, trodde inte att det skulle bli så ”tvingande”, då förstår man de som sprungit flera hundra dagar i rad och en del över tusentals dagar, det finns inte på kartan att bryta, desto fler dagar man skrapar ihop desto hårdare sitter man fast i Runstreakträsket, har sett dom som för att få ihop sina dagar att stämma faktiskt ger sig ut mitt i natten, för om man springer fyra km över tolvslaget så kommer två km att hamna på den ena dagen och två km på den andra dagen, det vill säga man har löst två dagars löpning med en löptur, där är jag inte än men om det kniper så kan det vara möjligt att ni ser mig och Nova springandes mitt i natten.

Till nästa gång

Sköt om er och var rädda om varandra

Tommy

2020 ett år som kommer att gå till historien

 Detta har varit ett konstigt år på många sätt, första två månaderna rullade på som det brukar förutom att det började talas om ett virus från Kina.

Helt plötsligt gick vi över till distansundervisning på jobbet och hela världen upplever en Pandemi, folk insjuknar och flera dör av detta virus, från början tog man det inte riktigt på det allvar som skulle ha behövts. Corona viruset och den Pandemi som det har skapat jämförs bland annat med Spanska Sjukan som härjade i början av 1900-talet.

Spanska sjukan härjade mellan mars 1918 0ch juni 1920 och anses vara den Pandemi som har dödat flest människor på så kort tid, antalet döda motsvarade 3-6 procent av världsbefolkningen som då uppgick till ca 1,6 miljarder människor, man uppskattar att ca 500 miljoner människor blev smittade och man uppskattar att dödligheten låg på ca 10-20 procent av de smittade, detta har inte gått att bekräfta utan är en uppskattning, allt enligt Wikipedia.

Under våren började jag att träna och försöka komma i gång med min löpträning, under en period gick det rätt så hyfsat, jag började under förra vintern springa på löpband vilket gick rätt så bra, smärtan i benet var hanterbar, sen började jag att springa ute i spåret vilket gav ett bakslag och jag blev tvungen att lugna ner mig med löpningen.

Nu har jag börjat komma igång igen med löpningen och benet verkar hålla, har börjat med korta distanser, inte sprungit längre än 2-2,5 km till att börja med under hösten, sen mitten av december har jag börjat springa på asfalt igen och det verkar som att benet håller, nu kan jag springa 4 - 4,5 km åt gången, jag springer varannan dag nu och tar en långpromenad varannan dag, detta verkar stärka musklerna runt knä och vrist och än så länge håller det.

Mc-säsongen har det inte blivit mycket av i år det har hela tiden varit annat som har kommit i vägen, jag tror inte det har blivit mer än max 100 mil i år, jag brukar komma upp i mer än det per månad i vanliga fall, hoppas att kommande år blir mera givande i det fallet.

Ett annat intresse som också har legat i träda i år är fotograferingen, jag kommer inte ihåg att ta med mig kameran samtidigt blir det inte av att fara ut bara för att fotografera, hittade före jul en Canon Eos 400 med flera objektiv på blocket som inte fungerade, jag chansade och bjöd några hundralappar för den, tanken var att om jag inte kan få igång den så går i alla fall objektiven att sälja för det dubbla, lite service, rengöring och nytt batteri så fungerar den som aldrig förr, en perfekt slit och slängkamera som man kan ta med sig utan att behöva vara orolig om den hamnar i kläm, Pentaxen som jag har är lite för dyr och skadlig för att handskas med på det sättet, Canon tar bra bilder men jag tycker att bildkvalitén blir bättre med min Pentax, samtidigt gillar jag att fotografera med den, men det är en utmaning samtidigt att lära sig Canons system också, den här bilden har jag tagit med min Pentax en gråmulen dag.

Då det blir mycket kort som bara ligger på hårddisk och uppe i molnet så har jag börjat kolla hur man kan bygga en webb där bilderna kanske kommer andra till nöje.

Jag har börjat bygga en webbsida med bilder på https://tommyjohansson.myportfolio.com/ de bilder jag lagt upp än så länge ligger som om de vore tagna under 2020 vilket inte alla är, min tanke är att kunna strukturera den lite bättre allt eftersom, än så länge håller jag på att utforska vilka möjligheter som finns i programmet.

Till nästa gång sköt om er och håll distans

Tommy