Vid den här tiden i fjol skojade min fru med mig och sa att hon anmält mig till Midnattsloppet i Stockholm, detta då jag tränade lite för att hålla mig i form, även om det inte var så regelbundet så försökte jag hålla ett par gånger i veckan i alla fall.
Kontentan av detta blev att både jag och min fru anmälde oss till Midnattsloppet den 16:e augusti i år, min äldsta dotter och min frus bror anmälde sig också till samma lopp.
Nu var det skarpt läge, deadline den 16:e augusti 2014, upp till bevis, vad hade jag nu ställt till med. Nu gällde det att plocka fram träningsdisciplinen från den tiden då jag tränade orientering och längdåkning på skidor, trots att jag slutade med detta då jag var i 17-årsåldern, höll på med lite fotboll i division 6 fram till 25-årsåldern, efter detta har träningen legat på is så att säga med sporadiska försök att återuppta den.
Största problemet när man har tränat är att man kommer i håg hur lätt det var att springa ett par-tre varv i elljusspåret, detta gör att första gången man ger sig iväg i spåret så tar man upp det tempo som kroppen kommer i håg, detta gör tyvärr att man efter ca 700 meter ser i syne och har blodsmak i munnen och på fullt allvar tror att man aldrig mer kommer att komma hem.
Före det att jag anmälde mig till Midnattsloppet var träningen något som kunde omprioriteras om det var annat som skulle göras, efter det att jag anmält mig så blev träningen prio ett, jag schemalade tre tillfällen per vecka, dessa tider var min träning, annat fick läggas på andra tider. Sen gjorde jag så att jag dessutom anmälde mig till Växjöloppet vilket också är på 10 km, men förlagt till våren (1:a maj) för att dels ge en indikation på formen, men framför allt springa 10 km med en massa andra människor och kunna lita på sitt eget tempo, målsättningen här var att prestera under 1 timme.
Mitt problem är att jag hela tiden ska tävla mot mig själv, nästa gång ska det gå lite fortare och lite längre, då det gäller träning finns det en gyllene regel "skynda långsamt" detta passar inte herr Johansson, vilket renderade i ett ömmande knä och en höft som inte ville det jag ville, med Voltarensalva och lite finsk sisu fortsatte träningen. Första kilometrarna gjorde ont så in i h&%¤¤e men sen försvann smärtan, detta berodde mest på att jag blev lite bortdomnad. Till slut insåg jag att det var bara att ta tjuren vid hornen och vila sig tills dess att värken gått över. Under denna period blev det mycket promenader, men även motionscykel vilket var vilsamt för mina värkande lemmar. När jag återupptog löpträningen började jag försiktigt med intervallträning, elljusspåret i Spånen, sprang mellan tre lyktstolpar och gick mellan två, detta höll jag på med ett par veckor innan jag började springa i ett, jag minskade distansen från 9-10 km till 4-5 km, denna distans höll jag fast vid ett par veckor sen började med ett pass i veckan på 6-7 km efter detta lite längre löppass hade jag en tvådagarsvila innan nästa löppass.
Jag kunde hålla i gång träningen inför Växjöloppet och den 1:a maj kom och det var upp till bevis, i starten var det lite olika fållor beroende på vilken tid man beräknade att springa på, som jag skrev tidigare så var min målsättning här att komma under en timme, jag placerade mig i fållan 55-60 minuter, en snabb blick på de personer som startade i samma grupp som mig gjorde att jag förstod att det fanns lite tidsoptimister i denna grupp, alldeles innan start beslöt jag mig för kliva fram och ställa mig bland de sista i startgruppen framför min. Med facit i hand så visade sig det vara ett klokt beslut, det var ca tusen personer som startade och många av de som stod i den startgrupp som jag från början tänkt starta i tjurrusade, jag lyckades ganska fort hitta mitt eget tempo och kunde komma in i min löprytm, ganska snart kom jag att passera de som ivrigt stack iväg, en hel del av dom gick nu och flåsade tungt, detta var innan en km var passerad. Jag upptäckte att mitt tempo höll hela vägen, min målsättning höll också jag kom runt på 54,56.
Nu visste jag att jag skulle komma runt i Stockholm, träningen fortsatte däremot gjorde den varma delen av sommaren att träningen blev lidande, men jag försökte ändå hålla igång träningen.
Dagen D kom och redan på fredagen åkte vi upp till Stockholm, letade reda på hotellet, ett litet trevligt hotell på Söder inom gångavstånd till starten, sen bar det i väg ut till Stadiumbutiken i Solna för att hämta ut startpaketet. Fredagen och lördag fm tillbringades i Stockholm med lite shopping och allmänt turistande.
På kvällen letade vi oss ut till Zinkensdamm där starten skulle gå av stapeln, tillsammans med 41500 personer ställde vi upp, kl 21,20 gick första startgruppen i väg, jag hade starttid 22,15, att ge sig i väg i detta hav av löpare är en väldigt stark upplevelse, under hela milen var det scener med uppträdande musik och en helt underbar publik, visst var det värt varenda svettdroppe i ett höstmörkt träningsspår. Jag kommer definitivt att komma tillbaka 2015, detta är så mycket mer än bara ett 10 km:s lopp. Hur det gick med tiden, jag sprang på 59,36 lite saktare än jag förväntat mig, men jag är nöjd, jag har klarat mitt mål detta år två 10 km lopp och båda under en timme, känner jag mig själv rätt kommer ribban att höjas till nästa år.
Vi som faktiskt gjorde det
Vi kanske möts i spåret
Tommy
En blogg om mitt liv, mina projekt och alla de funderingar som kan poppa upp i huvudet på en gammal gubbe
Kungsbron i Boden

onsdag 27 augusti 2014
lördag 2 augusti 2014
Nya idéer, nya tokigheter
Ibland poppar det upp idéer i huvudet som gör att man borde undvika sitt eget sällskap, ska väl medge att denna idé inte bara poppat upp sådär, det är väl något som legat och grott under en längre tid.
När vissa av mina idéer halkar ut ur huvudet brukar min fru skaka på huvudet och säga "Nu har gubben blivit tokig på riktigt", oftast slutar det med att hon skakar på huvudet, himlar med ögonen och säger "Ja ja du gör som du vill, du är ju vuxen", fast det sista med en ironisk biton.
När jag började köra motorcykel i första halvan av 80-talet, då körde jag året runt, uppe i Boden var det riktigt vinterföre med torr och fin vinterväg vilket gjorde att det var riktigt roligt att köra på vintern.
Många timmar spenderades på militärens vägar runt punkt 49, ett välkänt område för de som gjort lumpen i Boden, även i kusträsk och vägarna runt Vändträsk och över mot Bjässmoran blev väl trakterade. Förutom detta så kördes cykeln även i trafik under vinterhalvåret, det största problemet var inte halkan utan att andra bilister inte förväntade sig att det skulle komma en mc körandes mitt i vintern, kommer ihåg en gång då jag fick väja upp på trottoaren för en bilist som inte såg att jag kom.
Det är den här idén som nu legat och grott ett tag i mossan bakom glasögonen. För det är fruktansvärt roligt att köra mc vintertid, däremot bör det vara en mc som inte är alltför tung att handskas med, ett absolut krav är en vikt under 200 kg, det går med tyngre maskiner också, men det blir mycket roligare om den är hyfsat lätt, det finns perfekta en- och tvåcylindriga alternativ på 350-650 cc, dessa kostar inte allt för mycket pengar heller, det finns dock ett problem, då jag redan har tre motorcyklar så finns det inte plats för en fjärde.
Detta löser jag genom att försöka sälja min CB 900 (redan utlagd på blocket), om och när den ev. blivit säld så kommer jag att införskaffa en Honda XL 350 - 600, eller en Honda NS 650 Dominator, dessa en cylindriga cyklar har en vikt på ca 150 . 170 kg vilket är alldeles perfekt, sen gäller det bara att få tag i lämpliga däck att slå i lite dubb i, sen börjar det roliga.
Trevlig kväll
Tommy
När vissa av mina idéer halkar ut ur huvudet brukar min fru skaka på huvudet och säga "Nu har gubben blivit tokig på riktigt", oftast slutar det med att hon skakar på huvudet, himlar med ögonen och säger "Ja ja du gör som du vill, du är ju vuxen", fast det sista med en ironisk biton.
När jag började köra motorcykel i första halvan av 80-talet, då körde jag året runt, uppe i Boden var det riktigt vinterföre med torr och fin vinterväg vilket gjorde att det var riktigt roligt att köra på vintern.
Många timmar spenderades på militärens vägar runt punkt 49, ett välkänt område för de som gjort lumpen i Boden, även i kusträsk och vägarna runt Vändträsk och över mot Bjässmoran blev väl trakterade. Förutom detta så kördes cykeln även i trafik under vinterhalvåret, det största problemet var inte halkan utan att andra bilister inte förväntade sig att det skulle komma en mc körandes mitt i vintern, kommer ihåg en gång då jag fick väja upp på trottoaren för en bilist som inte såg att jag kom.
Det är den här idén som nu legat och grott ett tag i mossan bakom glasögonen. För det är fruktansvärt roligt att köra mc vintertid, däremot bör det vara en mc som inte är alltför tung att handskas med, ett absolut krav är en vikt under 200 kg, det går med tyngre maskiner också, men det blir mycket roligare om den är hyfsat lätt, det finns perfekta en- och tvåcylindriga alternativ på 350-650 cc, dessa kostar inte allt för mycket pengar heller, det finns dock ett problem, då jag redan har tre motorcyklar så finns det inte plats för en fjärde.
Detta löser jag genom att försöka sälja min CB 900 (redan utlagd på blocket), om och när den ev. blivit säld så kommer jag att införskaffa en Honda XL 350 - 600, eller en Honda NS 650 Dominator, dessa en cylindriga cyklar har en vikt på ca 150 . 170 kg vilket är alldeles perfekt, sen gäller det bara att få tag i lämpliga däck att slå i lite dubb i, sen börjar det roliga.
Tommy
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)